Jordmyror | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Vespoidea |
Familj | Myror Formicidae |
Släkte | Jordmyror Lasius |
Vetenskapligt namn | |
§ Lasius | |
Auktor | Fabricius, 1804[1] |
Hitta fler artiklar om djur med |
Jordmyror (Lasius) är ett släkte av myror som ingår i familjen myror.[2][3][4] Släktet består av cirka 80 arter och kallas för jordmyror på grund av att det är det material de föredrar att bosätta sig i. Släktet omfattar ungefär 80 arter.[4]
Släktet påminner om stormyror, och skiljs säkrast på antennernas utformning (kräver lupp). Dess arbetare och hanar är även mindre än hos stormyrorna.[4] Beroende på art varierar arbetarna mellan 2,5 och 4 mm, hanarna mellan 3 och 4,5 mm, och drottningarna mellan 4 och 9 mm.[5] Hanarna är mörkbruna till nästan svarta, och de större arbetarna är ofta även de mörkbruna till nästan svarta, medan övriga arbetare ofta är gulaktiga till brunaktiga.[4]
Släktet förekommer i de tempererade delarna av Palearktis och Nearktis.[5] Det innehåller ungefär 80 arter totalt, av vilka 24 finns i Mellan- och Nordeuropa, och 14 i Norden.[4]
Arterna är nattaktiva[4] och finns i habitat som skogar och gräsmarker, gärna i områden med viss fuktighet[5]. Bona förläggs i ruttnande trä, under stenar eller underjordiskt. Det är vanligt att arterna lever i symbios med rotlevande bladlöss; myrorna lever av bladlössens honungsdagg, och ger i gengäld bladlössen skydd. Myrorna kan även äta nektar, medan de arter som inte lever i symbios med bladlöss tar döda insekter och as.[5] De flesta av arterna är relativt fridsamma mot människor; de biter inte om de blir störda, utan tar istället till flykten.[4]
Detta är en alfabetisk lista över arterna i släktet, med svenska trivialnamn när sådana förekommer.[2][3][4]