| Snickarbin | |
 Svartsnickarbi (Xylocopa violacea), hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Snickarbin Xylocopa |
| Vetenskapligt namn | |
| § Xylocopa | |
| Auktor | Latreille, 1802 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Snickarbin (Xylocopa) är ett släkte av bin som ingår i familjen långtungebin[1] och som beskrevs av Pierre André Latreille 1802.[1][2]
Snickarbin är stora bin med en kroppslängd från 14 till 28 mm. Vingarna är mörka, och både grundfärgen och den korta behåringen är svart hos de nordeuropeiska arterna; längre söderut förekommer dock arter med ljusare päls. Tungan är kort men kraftig.[3]
Släktet finns i alla världsdelar utom Antarktis.[4] Totalt omfattar det 375 arter, varav 8 i Europa. I Sverige finns två arter, svartsnickarbi (Xylocopa violacea) som har observerats 14 gånger, och storsnickarbi (Xylocopa valga) som har observerats tre gånger. De båda arterna betraktas endast som tillfälliga gäster.[3] Endast svartsnickarbi har påträffats i Finland[5], där fem observationer har gjorts: En 2004 i Kuopio i landskapet Norra Savolax, en 2019 i Vanda i landskapet Nyland, en 2022 i Nokia i landskapet Birkaland, samt två osäkra 2022 i Helsingfors[6].
Arterna är mestadels solitära, de bildar inte samhällen utan honan har hela ansvaret för avkomman. Vissa arter kan dock ha ett primitivt, socialt levnadssätt, där några av döttrarna kan hjälpa sin mor. Honan gräver ut larvbona i murken ved eller inuti växtstjälkar (ett fåtal arter anlägger dock bona i marken). Äggcellerna, som honan täcker med ett skyddande sekret, ligger på rad inuti gångarna.[3]
Arter inom släktet i alfabetisk ordning[1][2]
Wikimedia Commons har media som rör Snickarbin.
Wikispecies har information om Xylocopa.
|