Orientaliska språk (österländska språk) är en tidigare använd, heterogen, språkgrupp som omfattade iranska språk såsom persiska och kurdiska, semitiska språk i främre Orienten, till exempel hebreiska, arabiska och syriska, i motsats till klassiska språk och moderna språk. Efter hand räknades alltfler språk till orientaliska språk, tills alla språk från Asien, Afrika, Australien och Polynesien ingick. Numera är beteckningen något föråldrad.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Orientaliska språk, 1904–1926.