PGA European Tour

Under efterkrigstiden steg prissummorna inom golfen, mest beroende på införandet av televisionen. Problemet var att tävlingarna arrangerades av den enskilda golfklubben, organisationen eller en lokal sponsor. I USA hade PGA Tour funnits sedan 1930-talet och 1972 introducerades PGA European Tour. Under sina tidiga år pågick säsongen i sex månader mellan april och oktober och tävlingarna hölls endast i Europa, framförallt i Storbritannien och Irland. 1972 hölls 12 tävlingar i England och en i Irland. Av de sju tävlingarna som gick i övriga Europa så var sex nationella "opens", Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Schweiz. Den sjunde tävlingen var Madrid Open.

Under de följande decennierna blev touren successivt större och mer globaliserat. 1982 hölls den första tävlingen utanför Europa, Tunisian Open. Det året hölls 27 tävlingar och säsongen på gick in i november för första gången.

Europatouren har alltid varit utsatt för risken att de bästa spelarna ska lämna touren för den amerikanska PGA-touren. Det är större prispengar varje vecka och dessutom har spelarna större möjlighet att lyckas i de amerikanska majortävlingarna om de spelar den övriga delen av året på banorna där. För att motverka detta infördes Volvo Bonus Pool 1988 som var extra prispengar till den bäste spelaren under året men endast spelare som hade spelat många tävlingar kunde få del av potten. Detta pågick till 1998 då kraften istället lades på att maximera prissummorna på varje enskild tävling.

1988 besökte touren Asien för första gången i tävlingen Dubai Desert Classic. 1990 hölls 38 tävlingar varav 37 i Europa och säsongsstarten var i februari. En tävling gick i Östasien, Johnnie Walker Classic i Bangkok. Efter den tävlingen har Östasien nästan blivit ett andra hem för touren. Kort efter det gjorde touren premiär i det forna öststatsblocket när den besökte Czech Open i Tjeckoslovakien 1994. Tävlingar i den regionen är dock inte lika vanligt förekommande som i östasien mest beroende på svårigheter att för sponsorer att konkurrera med företagen i väst. Däremot besöker Challenge Tour Central- och Östeuropa oftare.

1995 tog touren en policy att sanktionera tävlingar på andra PGA-tourer och man började med Southern African Tour (numera Sunshine Tour) och detta utökades 1996 till att omfatta även PGA Tour of Australasia och Asian Tour.

Även om golforganisationerna runt om i världen har ett gott samarbete så finns det också en rivalitet dem emellan. Europatouren är väldigt trygg i sin position jämfört med PGA-touren i USA men de två har sakta kommit varandra närmare. 1998 lade Europatouren de tre majortävlingarna i USA, till sitt tävlingsprogram. De bästa europaspelarna hade tävlat i dessa majors i många år men nu fick de räkna in prispengarna i Order of Merit vilket kunde spela stor roll vid rankingen i slutet av året. Året efter lades även den amerikanska tävlingen World Golf Championships till, tre tävlingar som har större prispengar än någon tävling i Europa. Eftersom det minsta antalet tävlingar en spelare måste ställa upp i var elva under en lång tid, så innebar detta att det skulle räcka med att ställa upp i fyra tävlingar på Europatouren om man spelade i dessa sju tävlingar. Spelare som Ernie Els och Retief Goosen varierar sina tävlingar mellan PGA-touren och Europatouren och Tiger Woods har föreslagit att man ska ställa upp i fyra tävlingar på Europatouren så att man kan vinna Order of Merit där. 2015 gällde minimum 13 tävlingar för medlemskap i Europatouren.

Det är ingen tvekan om att Europatouren är den näst största efter PGA-touren och mycket större än tourerna i övriga världen. Det är dock svårare att bedöma huruvida touren här stärkt eller försvagat sin position mot PGA-touren.

2005 var den totala prissumman 250 miljoner dollar på PGA-touren och på Europatouren motsvarande 150 miljoner dollar, dvs 60%. Båda dessa summor inkluderar 50 miljoner vardera i prispengar för sju gemensamma tävlingar (fyra majors och tre World Golf Championship) och exkluderar man dessa tävlingar så är Europatourens prissumma bara 50% av den amerikanska tourens. Om man ser till de senaste årens vinnare i de sju tävlingarna så är den faktiska summan till spelarna på Europatouren lägre än 60%.

I början av 2005 var fyra av de tio bästa spelarna på Golfens världsranking medlemmar på Europatouren, Ernie Els, Retief Goosen, Sergio García och Padraig Harrington. utöver det så är Vijay Singh registrerad medlem sedan 1998, men det är oklart hur många tävlingar han kommer att spela i Europa i framtiden, förmodligen väldigt få. Dessa spelare är även medlemmar på PGA-touren och det har blivit deras huvudtour efter att ha spelaat i Europa först. Det är sällan spelare gör tvärtom. Europatouren har blivit ett mellansteg för spelare som vill spela i USA. Exempel på sådana spelare är Greg Norman och Nick Price.

När stora spelare som Seve Ballesteros blev kända i början av 1970-talet och när Europa började att vinna Ryder Cup i mitten av 1980-talet så spreds en optimism om en bra framtid för touren. Denna optimism har lagt sig sedan stora länder som till exempel Tyskland och Italien inte har producerat så många bra golfspelare som väntat. Ändå har antalet europeiska spelare som vinner på touren ökat och de kommer framför allt från Skandinavien. Dessutom har prissummorna i många tävlingar ökat sedan 1990-talet. Om man bortser från de sju stora tävlingarna är det betydligt mer variation i prissummorna på Europatouren än på PGA-touren. Det finns två skikt av olika tävlingars prissummor, de som ligger strax under 1 miljon euro och de som ligger mellan 3 och 4 miljoner euro. enmiljonstävlingarna ligger ofta utanför Europa och de bäst betalda ligger inom Europa.

Tabellen nedan visar hur en säsong på PGA-touren är upplagd. Tävlingarna gäller för 2005 men det är bara små förändringar i spelschemat mellan åren. De enskilda tävlingarna byter ibland ort och även namn när de får nya sponsorer men huvudtävlingarna har fasta och traditionella platser och styr ofta uppläggningen av spelschemat.

Spelschemat inkluderar tre tävlingar på föregående år. Samtliga tävlingar till slutet av mars hålls utanför Europa och de flesta är ett samarbete med andra tourer. 2005 spelas fyra tävlingar i Kina, en i Hongkong, två i Sydafrika och en tävling i Singapore, Australien, Nya Zeeland, Malaysia, Indonesien, Förenade Arabemiraten och Qatar. Alla fyra majors är officiella tävlingar liksom de tre World Golf Championship och de flesta av de tävlingarna äger rum i USA. Från slutet av mars spelas tävlingarna huvudsakligen i Europa.

Veckonumren är de nummer som används av Golfens världsranking, vilket gäller för hela världens herrtourer.

Vecka	Tävling	Land
48	Volvo China Open	Kina	samarbete med Asian Tour
49	Omega Hong Kong Open	Hongkong	samarbete med Asian Tour
50	Dunhill Championship	Sydafrika	samarbete med Sunshine Tour
4	South African Airways Open	Sydafrika	samarbete med Sunshine Tour
5	Caltex Masters presented by Carlsberg	Singapore	samarbete med Asian Tour
6	Heineken Classic	Australien	samarbete med PGA Tour of Australasia
7	Holden New Zealand Open	Nya Zeeland	samarbete med PGA Tour of Australasia
8	Malaysian Open	Malaysia	samarbete med Asian Tour
9	WGC-Accenture Match Play Championship	USA	World Golf Championship
10	Dubai Desert Classic	Förenade arabemiraten	I Asien men inte samarbete
11	Qatar Masters	Qatar	samarbete med Asian Tour
12	TCL Classic	Kina	samarbete med Asian Tour
13	Enjoy Jakata Standard Chartered Indonesia Open	Indien	samarbete med Asian Tour
14	Estoril Open de Portugal	Portugal	Första tävlingen i Europa
15	The Masters (april)	USA	Major
15	PortugalMadeira Island Open	Portugal	Secondary
16	Open de Espana	Spanien
17	Johnnie Walker Classic	Kina	samarbete med Asian Tour
18	BMW Asian Open	Kina	samarbete med Asian Tour
19	Telecom Italia Open	Italien
20	Daily Telegraph Dunlop Masters	England
21	Nissan Irish Open	Irland
22	BMW Championship	England	Tourens hemmatävling
23	Celtic Manor Wales Open	Wales
24	KLM Open	Nederländerna
25	US Open (Juni)	USA	Major
25	Aa St Omer Open	Frankrike
26	Open de France	Frankrike
27	Smurfit European Open	Irland
28	Barclays Scottish Open	Skottland
29	The Open Championship (juli)	Storbritannien	Major
30	Deutsche Bank Players Championship of Europe	Tyskland
31	Scandinavian Masters	Sverige
32	Johnnie Walker Championship at Gleneagles	Skottland
33	PGA Championship (augusti)	USA	Major
33	BMW Russian Open	Ryssland	Secondary
34	WGC-Bridgestone Invitational	USA	World Golf Championships
35	BMW International Open	Tyskland
36	Omega European Masters	Schweiz
37	Linde German Masters	Tyskland
38	HSBC World Match Play Championship	England	16 man matchspelstävling
39	Seve Trophy	Varierar	Lagtävling
40	Dunhill Links Championship	Skottland	Celebrity pro-am
41	WGC-CA Championship	Varierar	World Golf Championships
41	Abamba Open de Canarias	Spanien
42	TBC	TBC
43	Mallorca Classic	Spanien
44	Dubai World Championship	Förenade arabemiraten	Tourens Championship

Den senaste versionen av spelschemat finns på PGA European Tour [1].

Fram till och med 1998 räknades prissummorna i pund, därefter euro.

År Race to Dubai Vinnare Land Prissumma 2011 Luke Donald  England 5 323 400 2010 Martin Kaymer  Tyskland 4 461 011 2009 Lee Westwood  England 4 237 762 År Vinnare Land Prissumma 2008 Robert Karlsson  Sverige 2 732 748 2007 Justin Rose  England 2 944 945 2006 Padraig Harrington  Irland 2 489 337 2005 Colin Montgomerie  Skottland 2 794 223 2004 Ernie Els  Sydafrika 4 061 905 2003 Ernie Els  Sydafrika 2 975 374 2002 Retief Goosen  Sydafrika 2 360 127 2001 Retief Goosen  Sydafrika 2 862 806 2000 Lee Westwood  England 3 125 146 1999 Colin Montgomerie  Skottland 1 822 880 1998 Colin Montgomerie  Skottland 993 077 1997 Colin Montgomerie  Skottland 798 947 1996 Colin Montgomerie  Skottland 875 146 1995 Colin Montgomerie  Skottland 835 051 1994 Colin Montgomerie  Skottland 762 719 1993 Colin Montgomerie  Skottland 613 682 1992 Nick Faldo  England 708 522

År Vinnare Land Prissumma 1991 Seve Ballesteros  Spanien 545 353 1990 Ian Woosnam  Wales 574 166 1989 Ronan Rafferty  Nordirland 400 311 1988 Seve Ballesteros  Spanien 451 559 1987 Ian Woosnam  Wales 253 717 1986 Seve Ballesteros  Spanien 242 208 1985 Sandy Lyle  Skottland 162 552 1984 Bernhard Langer  Tyskland 139 344 1983 Nick Faldo  England 119 416 1982 Greg Norman  Australien 66 405 1981 Bernhard Langer  Tyskland 81 036 1980 Greg Norman  Australien 74 828 1979 Sandy Lyle  Skottland 49 232 1978 Seve Ballesteros  Spanien 54 348 1977 Seve Ballesteros  Spanien 46 435 1976 Seve Ballesteros  Spanien 39 503 1975 Dale Hayes  Sydafrika 20 507 1974 Peter Oosterhuis  England 32 127 1973 Tony Jacklin  England 24 839 1972 Peter Oosterhuis  England 18 525 1971 Neil Coles  England 10 479

Priset för bästa nykomling heter Sir Henry Cotton Rookie of the Year Award.

PGA European Tour startades officiellt 1972.

• Lista före 1971 [2]
• Aktuell lista^[1]

• Officiell webbplats