Lars Björn

Lars Gunnar Raldo "Lasse" Björn, född 16 december 1931 i Stockholm, är en svensk före detta ishockeyspelare^[1].

Lasse Björn
Världsmästare 1957
Nationalitet	Sverige
Född	16 december 1931 (92 år), Stockholm, Sverige
Spelardata
Position	Back
Skjuter	Vänster
Klubbar
Spelade för	Djurgårdens IF
Övrigt
Proffsår	1949–1966
Hall of Fame	1998
Medaljer Ishockey, herrar Olympiska spel Brons Oslo 1952 Ishockey Världsmästerskap Brons Oslo 1958 Ishockey Guld Moskva 1957 Ishockey Brons Stockholm 1954 Ishockey Guld Zürich/Basel, Schweiz 1953 Ishockey Svenska mästerskap Guld 1950 Ishockey Guld 1954 Ishockey Guld 1955 Ishockey Guld 1958 Ishockey Guld 1959 Ishockey Guld 1960 Ishockey Guld 1961 Ishockey Guld 1962 Ishockey Guld 1963 Ishockey

Lasse Björn växte upp i Traneberg och via kvarterslaget BK Cometen, och Westermalms IF kom han till Djurgården.^[2]Han är en av svensk ishockeys största profiler och bildade tillsammans med Roland Stoltz backpar i både Djurgårdens IF och Tre Kronor. Han medverkade i 217 landskamper och tog VM-guld 1953 och 1957, OS-brons 1952 samt EM-guld 1952, 1953 och 1957. Med Djurgårdens IF blev han åren 1950–1963 svensk mästare 9 gånger, vilket är rekord inom svensk ishockey. Han avslutade sin karriär 1966 bland annat då hans civila arbete, hans åkeribolag, krävde all kraft.

Lasse Björn valdes in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame 1998.

Lasse Björns barnbarn Douglas Murray spelade också i Djurgården i ungdomen, men åkte som 18-åring till Nordamerika för att spela. Efter fyra års hockey och studier på Cornell University fick Murray kontrakt med NHL-laget San Jose Sharks.