Storstockholms Lokaltrafik

AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.

Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City och Lidingöbanan är ett annat företag, grundat 1989.

AB Storstockholms Lokaltrafik (1967 och framåt)

Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL.Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.^[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Depåer

Pendeltågen och andra järnvägar

• Brodepån
• Mörby verkstäder
• Neglingedepån
• Södertäljedepån
• Vallentunadepån
• Älvsjödepån

Spårväg

• Alkärrshallen
• Brommadepån
• AGA-depån
• Ulvsundadepån

Tunnelbanan

• Hammarbydepån
• Högdalsdepån
• Norsborgsdepån
• Nybodadepån (även bussdepå)
• Rissnedepån
• Vällingbydepån

SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.

Företagen som kör busstrafiken under SL-märket har ett slag olika bussar. Den dominerande bussen i SL-trafiken idag är MAN Lion's City. Keolis äger en stor del av dessa bussar eftersom bolaget utför trafiken i innerstaden där endast MAN Lion's City bussar framförs. I andra delar av Stockholm framförs dock andra bussar. De vanligaste är VDL Citea XLE, Scania OmniLink, Scania Citywide, Volvo 8900 och Volvo B9. År 2018 gjorde Transdev en massbeställning på VDL Citea bussar, hela 59 stycken. De allra flesta används fortfarande i trafik, mest i Upplands Väsby och Märsta. Resten har köpts av Keolis eller andra operatörer inom- och utomlands. Transdev äger också en stor andel av alla Scania Citywide bussar som framförs i SL-trafiken. Många av de resterande Citywide-bussarna ägs av Nobina som mestadels kör dessa mellan Tyresö och Gullmarsplan. VR har mest Scania OmniLink-bussar därför är denna den allra vanligaste modellen i västerort där VR till stor del utför trafiken. I Nacka där Keolis utför trafiken är det vanligt med Volvo B9 tillsammans med Scania OmniCity och MAN Lion's City. På stombusslinjerna 670 och 676 som går mellan Tekniska högskolan och Vaxholm samt Tekniska högskolan och Norrtälje kör Transdev dubbeldäckare av typen Volvo 9700. Nobina som tar över trafiken i Nacka 2025 har köpt 19 stycken dubbeldäckare för linjer mellan Hemmesta och Slussen.

Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.

Bilder av SL:s fordon

• 
  Röda linjens tunnelbanetåg C30.
• 
  En tunnelbanevagn av typen C20. Den vanligaste tunnelbanevagnen.
• 
  En ledvagn av modellen Scania Citywide i Märsta.
• 
  Buss på linje 637 av typ Volvo 8500 B9S.
• 
  Blåbuss på linje 2 av typ MAN Lion's City. Den vanligaste bussen i länet.
• 
  Tvärbanans äldre vagnar av typ A32.
• 
  En kortvagn av typen Scania OmniLink som avgår från Brommaplans hållplats D.
• 
  Pendeltåg X60.
• 
  Saltsjöbanetåg med C11 i spetsen.
• 
  En kortvagn av typ Volvo 8900
• 
  Lidingöbanans nya vagnar A36.
• 
  Roslagsbanan X10p manövervagn UBxp.
• 
  Djurgårdsfärjan.
• 
  En av Blidösundsbolagets pendelbåtar.

SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer.

Busstrafiken

VR Sverige ansvarar för busstrafiken i Bromma, Vällingby, Solna, Ekerö och Sundbyberg. Nobina kör busstrafiken i Haninge, Järfälla, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Tyresö. Transdev kör busstrafiken i Danderyd, Norrtälje, Sigtuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Österåker. Keolis kör busstrafiken i innerstaden, Lidingö, Botkyrka, Huddinge, Nacka, Salem, och Värmdö. Trafiknämnden i Region Stockholm beslutade i april 2024 att från och med i juni 2025 kommer Nobina köra bussarna i Handen och Nynäs och VR kommer köra bussarna på Tyresö, detta gäller i tio år från och med startdatumet.

Spårvagns-, pendeltågs- och tunnelbanetrafik

VR Sverige kör Nockebybanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Stockholms Spårvägar (SS) kör Spårväg city och Lidingöbanan. Transdev kör Roslagsbanan. MTR ansvarar för tunnelbanetrafiken. SJ Stockholmståg ansvarar för pendeltågstrafiken. År 2025 upphör kontraktet med MTR som kör tunnelbanan, därmed kommer Connecting Stockholm ta över uppdraget.

Pendelbåtarna

Djurgårdens Färjetrafik kör Djurgårdsfärjan och båtarna på Värmdö. Rederi Ballerina kör linje 80 mellan Nybroplan och Ropsten. Blidösundsbolaget (som är en del av Transdev) kör pendelbåtarna i Stockholms skärgård och Vaxholm.

Övrigt

SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB^[5] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).

Betalningstjänster för e-handel av biljetter och reskassa hanteras av Swedbank Pay.

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB m.fl. medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.

SL:s trygghetsvärdar och säkerhetsvakter är oftast anställda hos CSG, Avarn Security eller Rapid Bevakning.

• AB SL Finans (100%)
• SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
• SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
• SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
• SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
• Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
• Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
• AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter
• Stockholms Terminal AB (40%)
• Busslink i Sverige AB (30%) - ägs sedan augusti 2010 av den franska kollektivtrafikgruppen Keolis. Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
• Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.^[6] Därefter bedrev Tågia ingen verksamhet.

Styrelseordförande

• Per-Olof Hanson, 1967–1971
• Bertil Jonberger, 1971–1974
• Birger Rosell, 1974–1979
• Roland Björsne, 1980–1982
• Bosse Ringholm, 1983–1985, 1989
• Stig Dingertz, 1986–1988
• Claes Ånstrand 1989–1991
• Elwe Nilsson 1992–1994
• Claes Ånstrand 1994–1997
• Peter Larsson, 1997–1998
• Elwe Nilsson, 1999–2002
• Anna Berger Kettner, 2003–2006
• Christer G Wennerholm, 2007–2014
• Kristoffer Tamsons, 2014–2022
• Anton Fendert, 2023–

Verkställande direktörer

• Helge Berglund, 1967–31 december 1972
• Ingemar Bäckström, 1 januari 1973–31 augusti 1988
• Leif Axén, 1 september 1988–30 september 1998
• Kjell Nilsson^{[förtydliga]}, 1 oktober 1998–31 mars 2000
• Gunnar Schön, 1 april 2000–6 maj 2003
• Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
• Lennart Jangälv, 1 november 2003–14 december 2006
• Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
• Ingemar Ziegler, 1 januari 2007–30 september 2009
• Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009–23 februari 2010 (tillförordnad)
• Göran Gunnarsson, 23 februari 2010–23 juni 2011
• Madeleine Raukas, 23 juni 2011–31 december 2011 (tillförordnad)
• Anders Lindström, 1 januari 2012–maj 2015
• Ragna Forslund, 2015–29 februari 2016 (tillförordnad)
• Caroline Ottosson, 1 mars 2016–juli 2019
• Sara Catoni, 2019–hösten 2020 (tillförordnad)
• David Lagneholm hösten 2020–^[7]

Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.

Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.^[8]

SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.^[8]

SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.^[9]

Linjekartor

Klicka på linjenamnet för att se kartan.

Tunnelbanan · Pendeltågen · Roslagsbanan · Saltsjöbanan · Spårväg City · Lidingöbanan · Tvärbanan · Nockebybanan

Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem

Sedan början av 1990-talet har skattefinansieringsgraden sänkts från cirka 70 procent till dagens nivå på cirka 50%.

• Kollektivtrafik i Stockholms län
• Mälardalstrafik

• Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

• Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
  Bilder & media
• Storstockholms Lokaltrafik