Tärnmås

Tärnmåsen har proportionellt mycket stora vingar och en liten kropp. Den har ett litet huvud och en ganska klen näbb. Arten är cirka 30–36 centimeter lång och har ett vingspann på mellan 80 och 87 centimeter.

Fågeln är lätt att känna igen genom dess slående trefärgade vingmönster. Den adulta fågeln har ljusgrå rygg och vingtäckare och svarta yttre handpennor och vita inre. Bröstet och undersidan av kroppen och vingarna är vit. Stjärten är vit och kluven. Den har en svart näbb med gul näbbspets. På sommaren har den adulta fågeln gråsvart huvud och vit nacke men på vintern har den istället ett vitt huvud med svartgrå nacke.

Juvenila individer har ett liknande trefärgat vingmönster, men de gråa partierna är mer brunfärgade, och stjärtspetsen har ett svart band. Huvudet är gråbrunt och den har ett gråbrunt parti som går från nacken ned över sidan av bröstet. Tärnmåsen anlägger adult fjäderdräkt efter två år.

Tärnmåsens läten är tärnlika med olika sträva eller drillade toner.^[2] Även ungfågeln låter likt ungtärnor, ett pipigt "prrih".^[3]

Systematik

Tärnmåsen beskrevs 1819 av Joseph Sabine och placerades då i det stora måssläktet Larus. Redan samma år föreslog William Elford Leach att arten borde placeras i släktet Xema men fortsatte trots detta att länge placeras i släktet Larus. Efter sentida DNA-studier så förs den numera till det egna släktet Xema. Tärnmåsens närmaste släkting tros vara den likaledes arktiska ismåsen.^[4][5]

Utbredning

Tärnmåsen häckar i Arktis och har cirkumpolär utbredning genom nordligaste Nordamerika och Eurasien. Den är flyttar söderut på hösten och större delen av populationen övervintrar till havs i norra Stilla havet, men Grönlands bestånd av fågeln korsar Atlanten och övervintrar utanför sydvästra Afrika. Fågeln betraktas antingen som monotypisk^[6] eller delas upp i fyra underarter med följande häckningsområden:^[7]

• Xema sabini palaearctica – Spetsbergen österut till Tajmyrhalvön och floden Lenas delta
• Xema sabini tschuktschorum – Tjuktjerhalvön
• Xema sabini woznesenskii – nordöstra Sibirien till Alaska
• Xema sabini sabini – norra Kanada till Grönland

Förekomst i Sverige

Tärnmåsen är sällsynt i Sverige men observeras varje år på Västkusten, mest under hösten.

Tärnmåsen häckar i kustnära våtmarker på tundran, gärna sumpig sådan rik på mossa och säv, med inslag av sjöar och lågt liggande brackvattendammar. Utanför häckningssäsongen lever den mest till havs.^[8][9][10]

Föda

Under häckningstid lever fågeln av insekter och deras larver, spindlar, småfisk, as samt småfåglar och ägg från silvertärna och andra tärnmåsar.^[10][8] Den tar också frön och annan vegetabilisk föda innan isen smälter och annan föda blir tillgänglig.^[8] Utanför häckningstid består födan av havslevande ryggradslösa djur och småfisk.^[8]

Häckning

Arten återvänder till häckningsområdena i månadsskiftet maj–juni när tundran fortfarande i snötäckt. Den häckar i små kolonier med 6–15 par, ibland upp till 60. Tärnmåsen kan också häcka solitärt mitt i silvertärnekolonier.^[8]

Boet är en grund uppskrapad grop eller en redigare boskål av gräs, mossa, sjögräs och fjädrar som vanligen placeras nära vattnet.^[8][10][11] Efter häckning lämnar både adulta och juvenila fåglar kolonin från slutet av juli och in i augusti.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 340 000 vuxna individer.^[12][13] Det lilla europeiska beståndet tros öka i antal,^[14] liksom i Alaska.^[15][16]

Eftersom tärnmåsen tillhör Arktis häckfågelfauna tros den vara sårbar för klimatförändringar.^[17] I Ryssland jagas arten och ägg skattas.^[18] Inga av dessa hot tros dock ha en betydande påverkan på artens bestånd.^[1]

Namn

Joseph Sabine, som beskrev arten, gav tärnmåsen det vetenskapliga artepitetet sabini för att hedra sin bror, den engelske vetenskapsmannen Sir Edward Sabine. Släktesnamnet Xema verkar vara helt egenpåhittat.^[19]

Noter

Källor

• Sabine's Gull i engelskspråkiga Wikipedia 19 september 2005
• Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 234-235. ISBN 91-1-913142-9 

• Fotografier av tärnmås
• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
• Wikispecies har information om tärnmås.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör tärnmås.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org