| Blågrå hök Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Accipiter |
| Art | Blågrå hök A. luteoschistaceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Accipiter luteoschistaceus | |
| Auktor | Rothschild & Hartert, 1926 |
Blågrå hök[2] (Accipiter luteoschistaceus) är en hotad fågel i familjen hökar som enbart förekommer på en enda ö utanför Nya Guinea.[3]
Blågrå hök är en medelstor (30–38 cm) tvåfärgad hök. Vuxna fåglar är skiffergrå ovan och smutsvita under med orange på näbb, ben och vaxhud. Ungfåglar har sotfärgad hjässa och kraftigt bandad fjäderdräkt, ovan på gulbrun botten, under vit. Liknande bismarckhöken är ljusare gul på vaxhud och ben. Den har även vanligen ett rostfärgat band i nacken. Lätet är okänt.[1]
Fågeln är endemisk för bergstrakter på ön New Britain i Bismarckarkipelagen i Stilla havet.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[4][5][6][7] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För blågrå hökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.
Blågrå hök antas hålla till i högväxt skog men har även setts i mer öppen skog och kakaoplantage. I av människan påverkade miljöer är den mycket mindre vanlig än proteushök. Fågeln har noterats upp till 700 meters höjd där den troligen ersätts av proteushök och prinshök. Den enda föda som har noterats kommer från en individ där en 15 cm lång ödla har hittats i dess maginnehåll. Dess morfologi tolkas som att den livnär sig på fåglar och ödlor. Även information om dess häckningsbiologi saknas.[1][8]
Arten har en liten världspopulation uppskattad till mellan endast 1000 och 2500 vuxna individer. Den tros också minska i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför vara hotad och placerar den i hotkategorin sårbar.[1]
Wikispecies har information om Accipiter luteoschistaceus.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|