Blågrå hök

fågelart i Papua Nya Guinea

Blågrå hök[2] (Accipiter luteoschistaceus) är en hotad fågel i familjen hökar som enbart förekommer på en enda ö utanför Nya Guinea.[3]

Blågrå hök
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtBlågrå hök
A. luteoschistaceus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter luteoschistaceus
AuktorRothschild & Hartert, 1926

Utseende och läten

Blågrå hök är en medelstor (30–38 cm) tvåfärgad hök. Vuxna fåglar är skiffergrå ovan och smutsvita under med orange på näbb, ben och vaxhud. Ungfåglar har sotfärgad hjässa och kraftigt bandad fjäderdräkt, ovan på gulbrun botten, under vit. Liknande bismarckhöken är ljusare gul på vaxhud och ben. Den har även vanligen ett rostfärgat band i nacken. Lätet är okänt.[1]

Utbredning och systematik

Fågeln är endemisk för bergstrakter på ön New Britain i Bismarckarkipelagen i Stilla havet.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[4][5][6][7] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För blågrå hökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.

Levnadssätt

Blågrå hök antas hålla till i högväxt skog men har även setts i mer öppen skog och kakaoplantage. I av människan påverkade miljöer är den mycket mindre vanlig än proteushök. Fågeln har noterats upp till 700 meters höjd där den troligen ersätts av proteushök och prinshök. Den enda föda som har noterats kommer från en individ där en 15 cm lång ödla har hittats i dess maginnehåll. Dess morfologi tolkas som att den livnär sig på fåglar och ödlor. Även information om dess häckningsbiologi saknas.[1][8]

Status och hot

Arten har en liten världspopulation uppskattad till mellan endast 1000 och 2500 vuxna individer. Den tros också minska i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför vara hotad och placerar den i hotkategorin sårbar.[1]

Noter

Externa länkar