Stanley Cohen  | |
 | |
| Född | 17 november 1922[1][2][3] Brooklyn, USA |
|---|---|
| Död | 5 februari 2020[4][5] (97 år) Nashville[5], USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | University of Michigan, filosofie doktor[6][7] Brooklyn College, kandidatexamen[6][7] Oberlin College, masterexamen[6][7] James Madison High School  |
| Sysselsättning | Biokemist[7], endokrinolog[7], universitetslärare, fysiolog |
| Arbetsgivare | Washington University in St. Louis[7] Vanderbilt University (1959–2020)[7] |
| Utmärkelser | |
| Rosenstielpriset (1981)[8] Alfred P. Sloan, Jr. Prize (1982)[9] Louisa Gross Horwitz-priset (1983)[6] Gairdner Foundation International Award (1985)[6] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1986)[10][11] Albert Lasker Basic Medical Research Award (1986)[12] National Medal of Science (1986)[6] Fred Conrad Koch Award (1986) Franklinmedaljen (1987) Wolfpriset i medicin | |
| Redigera Wikidata | |
Stanley Cohen, född 17 november 1922 i Brooklyn i New York, död 5 februari 2020 i Nashville[13], Tennessee, var en amerikansk biokemist som tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Rita Levi-Montalcini 1986 för deras upptäckter av tillväxtfaktorer så som EGF epidermal growth factor och NGF nerve growth factor.[14][15]
Cohen var son till Fannie (född Feitel) och Louis Cohen, skräddare.[16][17] Hans föräldrar var judiska invandrare.[18] Cohen tog sin kandidatexamen 1943 vid Brooklyn College, med dubbelexamen i kemi och biologi. Efter att ha arbetat som bakteriolog på en mjölkbearbetningsanläggning för att tjäna pengar, kunde han ta sin masterexamen i zoologi vid Oberlin College 1945. Han tog doktorsexamen vid institutionen för biokemi på en avhandling om metabolismen hos daggmaskar vid University of Michigan 1948.
Cohens första akademiska anställning var vid University of Colorado där han studerade metabolismen hos för tidigt födda barn. År 1952 flyttade han till Washington University i St. Louis där han först arbetade vid institutionen för radiologi och lärde sig isotopmetodik och sedan vid institutionen för zoologi. I samarbete med Rita Levi-Montalcini isolerade han nervtillväxtfaktorn. Han isolerade senare ett protein som kunde påskynda framtänders utbrott och ögonlocks öppning hos nyfödda möss,[19] som gavs benämningen epidermal tillväxtfaktor.[20] Han fortsatte forskning på cellulära tillväxtfaktorer efter att 1959 ha börjat arbeta på fakulteten vid Vanderbilt University School of Medicine. Han avgick med pension 1999.[21]
Cohen mottog
Hans forskning på cellulära tillväxtfaktorer har visat sig grundläggande för att förstå utvecklingen av cancer och utvecklingen av läkemedel mot cancer.Scopus h-index = 107.[26]
Wikimedia Commons har media som rör Stanley Cohen.
|
