51 Pegasi
51 Pegasi, som är stjärnans Flamsteedbeteckning, eller Helvetios,[11] är en ensam stjärna i stjärnbilden Pegasus. Den är en sollik stjärna och år 1995 upptäcktes den första exoplaneten runt denna stjärna. Den har en skenbar magnitud på ca 5,49[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 64,6[3] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 50 ljusår (ca 16 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 34 km/s.[4]
| 51 Pegasi | |
 Lägeskarta för 51 Pegasi. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Pegasus |
| Rektascension | 22t 57m 27,9804s[1] |
| Deklination | +20° 46′ 07,7822″[1] |
| Skenbar magnitud () | 5,49[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G2 IV[3] |
| U–B | +0,20[4] |
| B–V | +0,67[4] |
| R–I | 0,32 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -33,0200 ± 0,09 [5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +207,363 ± 0,207[1] mas/år Dek.: +62,094 ± 0,166[1] mas/år |
| Parallax () | 64,6488 ± 0,1232[1] |
| Avstånd | 50,45 ± 0,10 lå (15,47 ± 0,03 pc) |
| Absolut magnitud () | 4,48[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,11[7] M☉ |
| Radie | 1,237 ± 0,047[2] R☉ |
| Luminositet | 1,36 ± 0,02[6] L☉ |
| Temperatur | 5 768 ± 8[6] K |
| Metallicitet | +0,20[8] dex |
| Vinkelhastighet | 21,9 ± 0,4[9] km/s |
| Ålder | 6,1 ± 0,6[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| AG+20 2595, AKARI-IRC-V1 J2257280+204608, BD+19 5036, GJ 882, HD 217014, HIC 113357, HIP 113357, HR 8729, IRAS 22550+2030, LSPM J2257+2046, 2MASS J22572795+2046077, NLTT 55385, NSV 14374, PLX 5568, PPM 114985, SAO 90896, TD1 29480, TYC 1717-2193-1, USNO-B1.0 1107-00589893, uvby98 100217014, WDS J22575+2046AB, Gaia DR2 2835207319109249920 [10] | |
Exoplaneten tillkännagavs den 6 oktober 1995 av astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz. Det var för första gången man hade upptäckt en exoplanet runt en sollik stjärna.[12] Den 8 oktober 2019 tilldelades Mayor och Queloz Nobelpriset i fysik för sin upptäckt.[13]
Nomenklatur
Vid dess upptäckt benämndes stjärnans närmaste planet 51 Pegasi b av dess upptäckare och blev inofficiellt kallad Bellerophon, i överensstämmelse med konventionen att namnge planeter efter grekiska och romerska mytologiska figurer (Bellerophon var en gestalt från grekisk mytologi som red den bevingade hästen Pegasus).[14]
I juli 2014 startade International Astronomical Union en process för att ge egennamn till vissa exoplaneter och deras värdstjärnor.[15] I december 2015 tillkännagav IAU namnen på Helvetios för denna stjärna och Dimidium för dess planet.[16]
Egenskaper
51 Pegasi listades som en underjättestjärna av spektraltypen G2 IV i The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars, 1989. Historiskt sett gavs den generellt en spektralklass av G5 V,[7] och även i mer moderna kataloger listas den vanligtvis som en stjärna i huvudserien.[17] Den anses allmänt fortfarande generera energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärna, men i ett mer utvecklat tillstånd än solen.[6] Kromosfärens effektiva temperatur är ca 5 571 K, vilket ger den karakteristiska gula färgen hos en G-stjärna.[18] Den beräknas vara 6–8,1 miljarder år gammal, något äldre än solen, med en radie som är 24 procent större och en massa som är 11 procent större.
Planetsystem
51 Pegasi b var den första upptäckta planetmassan som följeslagare till en stjärna i huvudserien. Den kretsar mycket nära stjärnan och har en uppskattad temperaturer runt 1 200° C med en massa som är minst hälften av Jupiters. Vid dess upptäckt var detta nära avstånd inte förenligt med vedertagna teorier om planetbildning och resulterade i diskussioner om planetmigration.[19] Flera heta Jupiter är emellertid nu kända för att vara oblika relativt stjärnaxeln.[20]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 Draconis, 16 november 2019.