Abu'l-Khayr Khan
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2023-07) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Abu'l-Khayr Khan (Uzbekiska: Abulxayirxon, Абулхайирхон), född 1412, död 1468, var en khan av Uzbek Khanate som förenade de nomadiska centralasiatiska stammarna. Han skapade en av de största och mest kraftfulla turkiska staterna under 1400-talet.[2] Efter hans död 1468 försvagades Uzbek Khanate gradvis under de kommande decennierna. Han efterträddes av sin son Sheikh Khaidar som ledde Uzbek Khanate vidare.
Abu'l-Khayr Khan | |
Född | 1412 (cirka) |
---|---|
Död | 1468 södra Kazakstan, Kazakstan |
Sysselsättning | Politiker |
Befattning | |
Khan, Uzbek Khanate (1429–1468) | |
Maka | Rabiya Sultan Begim (g. 1451–1468)[1] |
Barn | Xah Budah Sultan Shaikh-Khaidar Kuchkunji Khan (f. 1452) Suyonchkhodja khan (f. 1454) |
Föräldrar | Devlet Sejk |
Redigera Wikidata |
Biografi
Abu'l-Khayr var en ättling till Djingis khan genom Jochis femte son Shiban.[2][3] Han var också en bej av Vita horden, vilket var en av de tre mongoliska högsta stammarna som härskade över områdena i Centralasien på 1200-talet och 1300-talet. Vid tiden för Abu'l-Khayrs födelse hade Shibans ulus (stam) delats upp i separata nomadiska grupper, en av vilka leddes av Jumaduq khan. Abu'l-Khayr tjänstgjorde i Jumaduqs armé och blev tillfångatagen när Jumaduq dödades i strid år 1427.[2]
Efter att ha blivit frisläppt år 1428 började Abu'l-Khayr att förena olika nomadiska grupper av den gamla Sjaibanider-stammen i området kring Tyumen och floden Tura.[4] Han avsatte och dödade Kazhy Mohammed, khanen av Khanatet Sibirien, efter en strid vid Tobolfloden,[4] varpå han utropades till khan över Västra Sibirien. De kommande fyra åren ägnade han sig åt att stärka sin kontroll över hela regionen.[2]
Abu'l-Khayr khan fick hjälp med sin konsolidering av Manghits,[5][3] en annan stam i Vita horden, och särskilt av Vaqqāṣ Bej, som var Edigüs (Han var en mongolisk muslimsk emir i Vita Horden som grundade en ny politisk enhet, som kom att bli känd som Nogai-horden) barnbarn.[2]
Under åren 1430–1431 genomförde Abu'l-Khayr tillsammans med Vaqqāṣ en attack på Khwarezm och ockuperade den regionala huvudstaden Urganj.[6]Uzbekerna kunde dock inte hålla staden och retirerade under sommaren 1431. Efter att ha ockuperat Urganj drog sig Abu'l-Khayrs armé tillbaka till stäppen, där de besegrade två motstående khans nära Astrakhan. År 1435–1436 attackerade Uzbek-arméerna Khwarezm igen, och flera år senare gjorde de räder i Astrakhan.[6] Från och med 1446 invaderade Abu'l-Khayr och hans styrkor Syr-Darja-regionen och lyckades så småningom ta kontroll över vissa områden som tidigare var under Timuridernas kontroll. Staden Sighnaq blev Abu'l-Khayrs nya huvudstad, från vilken han senare genomförde räder mot Mawarannahr (Transoxiana).
1451 begärde Abu Sa'id mirza Abu'l-Khayr khans hjälp i striden mot 'Abdullah Mirza. Abu'l-Khayr gick med på att stödja Abu Sa'id och de två arméerna marscherade mot Samarkand. Abdullah besegrades och dödades, varpå Abu Sa'id snabbt flyttade sina styrkor in i staden och låste portarna, vilket lämnade Abu'l-Khayr och uzbekerna utanför. För att undvika hämnd erbjöd Abu Sa'id mirza uzbekerna många gåvor och rikedomar.[6] År 1451 hjälpte Abu'l-Khayr Timuriden Abu Said mirza att komma till makten. I Samarkand gifte han sig med dottern till sultanen i Transoxanien, astronomen och astrologen Ulug Beg. Ulug Begs dotter Rabiya Sultan-Begim blev modern till hans söner Kuchkunji khan och Suyunchkhodja khan, som senare styrde Transoxanien. Rabiya Sultan-Begim dog 1485 och begravdes i staden Turkistan.[7]
Abu'l-Khayr khan dog 1468 (fast en del källor säger 1469 eller 1470).[6] Efter Abu'l-Khayr khans död kontrollerade två separata linjer av ättlingar de två uzbekiska staterna Mawara al-Nahr och Khwarezm.[3]
Under det första decenniet av 1500-talet lyckades hans sonson Muhammed Shaybani Khan slutligen förena uzbekerna och etablerade det kortlivade Sjaibanid-imperiet, med centrum i Samarkand.