Andrakammarvalet i Sverige 1872

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 60 av landsbygdens 138 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 36 av de 38 stadsvalkretsarna. Resterande 78 landsbygdsvalkretsar och 2 stadsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 56 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (13 mandat), Göteborg (5 mandat), Malmö (2 mandat) och Norrköping (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 riksdaler per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 riksdaler, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.^[1] Av folkmängden den 31 december 1871, 4 204 177, var 236 120 (5,6 %) valberättigade.

Siffrorna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under riksdagen 1873 och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats ^[2]. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Valdeltagande

Antal

Andel

• Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1872
• Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.