Användare:Boelnorra/Kabylien

Kabylien är ett bergsområde i östra Algeriet som sträcker sig utmed Medelhavskusten från provinsen Boumerdès öster om Alger till provinsen Béjaïa och söderut till floden Soummam.

Tre bergskedjor dominerar Kabylien:•I norr Tamgout 1278 m•Mellan Agawa, genomsnitt på 800 m, stad Great Kabylia (Tizi Ouzou). högsta punkt •I söder Djebel Djurdjura som dominerar Soummams dal. Högsta punkt Lalla Khedidja (2308m).

Ekologi

Kabylien har en rik flora och fauna. Särskilt intressant är en population av den utrotningshotade Berberapan, Macaca sylvanas. I historisk tid fanns Berberapan i större delen av Marocko, Gibraltar och Algeriet.

Forntiden

Från 200-talet f.Kr var Kabylien en del av Kungariket Numidien, som sträckte sig från Kartago i öster till Mauretanien i väster. År 46 f.Kr. erövrades landet av romarna och ingick i provinsen Mauretania Cæsariensis. År 289 gjorde en berberstam uppror mot det romerska styret. Det tog ett år för romarna att återta området, berberstammen drevs från sitt hemland i bergen och söderut i Saharaöknen.

Medeltiden

På 600-talet började den arabiska expansionen över Nordafrika. Araberna kallade Nordvästafrika för Maghreb, vilket betyder landet i väst, där solen går ned. De tog med sig islam till länder som erövrades. Berberna ville inte konvertera och flydde till bergsområden och öken.

Ottomanska Algeriet

Algeriet hade i århundraden varit tillflyktort för barbareskpirater sedan början på 1500-talet. Från 1533 blev Khair ed-Din amiral över den osmanska flottan och erövrade barbareskkusten. Berberna i Kabyliens bergstrakter berördes inte och två förbund av berberstammar fortsatte styra som tidigare. Under 1800-talet förlorade Ottomanska riket kontroll över södra medelhavskusten.^[1]

Fransk kolonisation och uppror

En fransk armé om 34000 elitsoldater invaderade Algeriet.^[a] Dejen^[b] av Algér sammankallade 7000 janitsjarer, 19000 soldater och 17000 kabylska krigare, men lyckades inte stoppa den moderna franska invasionsstyrkan. År 1832 startade emiren Abd el-Kader från Muaskar ett gerillakrig mot de franska trupperna.^[1]

Kabylien var den region som kämpade emot den franska Främlingslegionen under upprorsledarna Chérif Boubaghla och Lalla Fatma N'Soumer. Boubaghla stupade 1854 och Lalla N’Soumer tillfångatogs 1857.

Franska Algeriet

Från 1857 kontrollerade Frankrike Algeriet och expanderade riket söderut in i Saharas öken. Kabylien låg i departementet Constantine, som var den bördigaste delen av norra Algeriet. Fransmän uppmanades att köpa land i Algeriet till mycket låga priser. Lagar instiftades som försvårade för araber och berber att äga land. Det algeriska samhället polariserades med rika och inflytelserika fransmän och fattiga muslimer. Efter andra världskriget då många fransmän slogs för Frankrike, bildades FLN (Front de Libération National; Nationella Frihetsfronten).^[2]

Algerietrevolten

Invånarna i Kabylien hade inte mycket kontakt med fransmän och de styrande i Alger. De européer som bodde i regionen levde i små kolonier och hade ingen kontakt med byarna i bergen. Den 1 november 1954 begärde FLN att förhandlingar om Algeriets självständighet skulle inledas. Detta avvisades eftersom Algeriet ansågs vara en del av Frankrike med departementen Oran, Alger och Constantine.

Nationella befrielsefronten, FLN började organisera träningsläger och baser i grannländerna Marocko och Tunisien.^[2] Den 30 september 1956 påbörjade FLN en terrorkampanj mot de franska kolonisterna.^[c] Två kvinnliga muslimska studenter placerade ut bomber på två av fransmännens favoritcaféer i Alger. De exploderade och många civila miste livet.

Detta blev starten för Algerietrevolten och det tog åtta år av terror innan internationella påtryckningar tvingade Frankrike att acceptera Algeriets självständighet.

Det största motståndet är i Kabylien och det värsta lidandet var i provinsen Kabylien^[d]

Demografi

Språk

De flesta människor i Kabylien har kabyliska som modersmål.

Religion

Majoriteten av berber i Kabylien är sunnimuslimer.

Noter

Tryckta källor

• Hovdenak, Egil Magne (2016). Algeriske erfaringer–Utveckling med egne krefter. ISBN 978-82-300-1412-7