Användare:Matheysil/Panteão da Pátria e da Liberdade Tancredo Neves
| Tillkomst | 7 september 1986 | |
|---|---|---|
| Uppkallad efter | Tancredo Neves | |
| Land | Brasilien | |
| Inom det administrativa området | • Brasiliens federala distrikt • Brasília | |
| Koordinater | 15°48′6″S 47°51′37″W | |
| Arkitekt | Oscar Niemeyer | |
| Arkitektur | modernistisk arkitektur | |
| Kulturskyddsstatus | heritage asset listed by IPHAN | |
| Ogiltigt id | |
 Byggnaden med Stortorgets uteservering i förgrunden. | |
| Redigera Wikidata |
Panteão da Pátria e da Liberdade Tancredo Neves är ett minnesmonument över brasilianska medborgare som på något sätt bidragit till landets storhet.
Byggnaden ska
Fosterlandets hjältars och hjältinnors bok
De medborgare som hyllas finns listade i Livro dos Heróis e Heroínas da Pátria (’Fosterlandets hjältars och hjältinnors bok’), även kallad Livro de Aço (’Stålboken’).
Brasiliens nationalhjältar
Nationalhjältar (2023)
O Tiradentes (’Tandutdragaren’, Joaquim José da Silva Xavier, 1746–1792) var tandläkare, militär och politisk aktivist. Som en av de ledande inom separatiströrelsen Inconfidência Mineira greps, dömdes och avrättades han 21 april 1792. Datumet är idag nationell helgdag i Brasilien.[1]
Zumbi dos Palmares (Zumbi, 1655–1695) var ledare för quilombon i Palmares i Alagoas och förgrundsfigur för de afrikanska slavarnas motstånd mot portugiserna i kolonin Brasilien.[2]
Manuel Deodoro da Fonseca (1827–1892) var militär och politiker. Han blev Brasiliens första president efter att ha varit en av ledarna vid republikens utropande och kejsardömets fall.[3]
Kejsar Peter I (Pedro I, 1798–1834) var Brasiliens förste kejsare. Han utropade Brasiliens självständighet från Portugal 1822.[4]
Luís Alves de Lima (hertig av Caxias 1803–1880) var militär och politiker. Han stred i Platakriget, Cisplatinska kriget och Trippelallianskriget och hade flera politiska poster under kejsardömet.[5]
Chico Mendes (Francisco Alves Mendes Filho Cena, 1944–1988) var gummiarbetare och miljöaktivist. Han startade en fackförening och arbetade mot skogsskövlingen i Amazonas.
José Plácido de Castro (1873–1908) var militär och politiker. Han var en av ledarna i Acrerevolutionen, president i Republiken Acre och guvernör i territoriet Acre.
Amiral Tamandaré (Joaquim Marques Lisboa, markis av Tamandaré, 1807–1897) var amiral i kejserliga flottan och politiker. Han spelade en viktig roll för Brasiliens självständighet, bland annat i slaget vid Itaparica 1823.[6]
Amiral Barroso (Francisco Manuel Barroso da Silva, baron av Amazonas, 1804-1882) var amiral i kejserliga brasilianska flottan. Han ledde de brasilianska styrkorna till seger i Trippelalianskriget i samband med slaget vid Riachuelo.[7]
Alberto Santos-Dumont (1873-1932) var flygpionjär. Han var den förste att starta en flygmaskin utan någon typ av hjälpkraft.[8]
José Bonifácio de Andrada e Silva
Joaquim do Amor Divino Rabelo
Antônio de Sampaio
Sepé Tiaraju (1723–1756) var urfolksbrasilian. Han ledde kampen mot de portugisiska och spanska erövrarna i São Luiz Gonzaga.[9]
Ana Néri (Anna Justina Ferreira Nery, 1814–1880) även känd som Brasilianarnas mor var pionjär inom sjuksköterskeyrket och frivillig i Trippelallianskriget.[10]
Hipólito da Costa
São José de Anchieta
Heitor Villa-Lobos (1887–1959) var modernistisk kompositör och dirigent. Han skrev tusentals stycken och är bland annat känd för sviterna Bachianas brasileiras, delvis inspirerade av brasiliansk folkmusik.[11]
Mário Martins de Almeida
Domingos José Martins
Leonel Brizola
Anita Garibaldi (Ana Maria de Jesus Ribeiro, 1821–1849) var en politisk aktivist och republikan. Gift med den italienske revolutionären Giuseppe Garibaldi kämpade hon för frihet och republik i Italien och Brasilien.[12]
Francisco Barreto de Meneses
Caio Vianna Martins
Bárbara de Alencar (Bárbara Pereira de Alencar, 1760–1832) var köpman och en av de främsta kvinnliga motståndarna till det portugisiska kolonialväldet. Hon bidrog till att finansiera Upproret i Pernambuco 1817 och Ekvatorskonfederationen 1824.[13]
Cândido Rondon
Clara Camarão
Jovita Feitosa (Antônia Alves Feitosa, 1848–1867) var som kvinna pionjär inom brasilianska armén. Hon stred som frivillig i Trippelallianskriget mot Paraguay.[14]
Zuzu Angel (Zuleika Angel Jones, 1921–1976) var modeskapare och framträdande motståndare till militärdiktaturen efter hennes sons försvinnande.
Antônio Carlos Gomes (1836–1896) var Brasiliens viktigaste kompositör under romantiken. Han hade en internationell karriär och spelades bland annat på La Scala i Milano. Hans mest kända verk är operan O Guarani.[15]
João Pedro Teixeira
José Feliciano Fernandes Pinheiro
Dragão do Mar (Francisco José do Nascimento, 1839–1914) var fiskare, lots och abolitionist. Han ledde strejker bland sjömän mot att transportera förslavade människor från nordöstra till södra Brasilien.[16]
Joaquim Francisco da Costa
Miguel Arraes
Rui Barbosa
Maria Quitéria (Maria Quitéria de Jesus, 1792–1853) var löjtnant i frihetsarmén. Som frivillig och utklädd till man utmärkte hon sig i självständighetskriget mot den portugisiska kolonialmakten.[17]
Sóror Joana Angélica de Jesus
Maria Filipa de Oliveira
João Francisco de Oliveira
Antônio Vincente Mendes Maciel
Ulysses Guimarães
Dandara dos Palmares och Luiza Mahin
Osvaldo Aranha
Francisco Cândido Xavier
Antonieta de Barros
Väntar
Manuel Luís Osório
Ildefonso Pereira Correia
Roberto Landell de Moura
Nise da Silveira (Nise Magalhães da Silveira, 1905–1999) var världsberömd psykiater som revolutionerade mentalvården i Brasilien.[18]
Föreslagna (urval)
Ayrton Senna (Ayrton Senna da Silva,1960–1994) var en framgångsrik racerförare. Han blev världsmästare i Formel 1 tre gånger.[19]