Användare:Menemenetekelufarsim/Handikappsprincipen
Handikappsprincipen är en hypotes som förklarar hur evolutionen kan få djur som har uppenbara motiv att lura varandra att kommunicera ärligt. [1] [2] [3] . Det innebär att tillförlitliga signaler måste vara dyra för avsändaren, en kostnad som svagare individer inte har råd att visa upp. Ett riskfyllt beteende eller en klumpig fjäderdräkt som sänker den biologiska konditionen kan imponera på det motsatta könet eftersom bara de starkaste individerna har råd att slösa så med sina resurser. Den som trots energidränande funktionsnedsättningar tävlar mot sina konkurrenter och trots det uppenbara slöseriet med energi överträffar dem skickar en signal att de är särskilt livsdugliga och potenta.
Ett annat exempel är gasellhanar som istället för att fly hoppar högt på stället när ett rovdjur närmar sig och därmed visar att de har kraftreserver och inte är lämpliga byten. Rovdjuret kommer istället att jaga de svaga individerna som försöker fly.
Handikappmodeller
Spelteoretiska modeller har demonstrerat att en Evolutionär stabil strategi för funktionsförsämrande beteenden i fågelungars tiggande, i rovdjursavskräckande signaler och i hotfulla signaler.
Motexempel på handikappmodeller själva utgör handikappmodeller. Modeller av signaler (såsom hotdisplay) utan några handikappskostnader visar att konventionell signalering kan vara evolutionärt stabil i biologisk kommunikation. [4] Analys av vissa tiggande modeller visar också att förutom de funktionshindrade resultaten är icke-kommunikationsstrategier inte bara evolutionärt stabila utan leder till högre vinst för båda spelarna. [5] [6] Matematiska analyser, inklusive Monte Carlo-simuleringar, tyder på att kostsamma drag som är attraktiva för människor bör vara ovanliga och mer attraktiva för motsatta könet än icke-kostsamma drag. [7]
Allmänhet och empiriska exempel
Teorin förutspår att en sexuell prydnad eller ett synligt riskabelt beteende måste vara kostsamt om det skall kunna imponera på en misstänksam omgivning. Jared Diamond har föreslagit att vissa riskabla mänskliga beteenden, som bungyjump, kan vara uttryck för instinkter som har utvecklats genom handikappprincipens funktion. Zahavi har åberopat potlatchceremonin som ett mänskligt exempel på handikappsrincipen i aktion. Denna tolkning av potlatch kan spåras till Thorstein Veblens användning av ceremonin i sin bok Theory of the Leisure Class som ett exempel på " Iögonfallande konsumtion ". [8]
Immunförsvarshandikapp
Teorin om immunförsvarshandikapp säger att androgena hormoner dämpar immunförsvaret och därför är androgenmedierade egenskaper en ärlig hälsosignal [9] Denna immunsuppression kan antingen bero på att testosteron ändrar balansen mellan kroppens begränsade resurser mellan utvecklingen av sekundära könskarakteristika och immunsystemet, [10]. En annan förklaring är att ökad immunsystemaktivitet har en benägenhet att starta autoimmuna attacker mot spermier så att undertryckning av immunsystemet ökar fertiliteten. [11] Friska individer har råd att undertrycka sitt immunsystem genom att höja testosteronnivåerna, vilket också ökar sekundära sexuella egenskaper. En genomgång av empiriska studier av de olika aspekterna av denna teori fann dock svagt stöd. [12]
Exempel
Riktad mot medlemmar av samma art
Amotz Zahavi studerade särskilt den Arabskriktrasten, en mycket social fågel med en livslängd på 30 år som ansågs ha altruistiskt beteende. Obesläktade individer hjälper ofta varandra och beteendetkan därför inte förklaras genom gruppselektion. Zahavi tolkade dessa beteenden som att deen altruistiska handlingen är kostsam för givaren, men kan förbättra dennes attraktivitet för framtida partiers. Utvecklingen av detta tillstånd kan förklaras av konkurrerande altruism . [13] [14] [15]
Ett exempel hos människor föreslogs av Geoffrey Miller som uttryckte att Veblen-varor som lyxbilar och andra former av synlig konsumtion är manifestationer av handikappsrincipen, som används för att annonsera "fitness", i form av rikedom och status, till potentiella kamrater . Fetma som bevisar förmågan att skaffa mycket mat, kommer på bekostnad av hälsa, smidighet och styrka; i kulturer som upplever svält så är fetmaofta förknippat med rikedom. De senaste kulturella förändringarna har förändrat denna uppfattning, särskilt i västerländska samhällen.
Riktad mot andra arter
Signalmottagaren och avsändaren behöver inte höra till samma djurart. Signaler kan också riktas mot rovdjur, och visa att en jakt troligen inte kommer löna sig. Stotting, till exempel, är en sorts hoppning som vissa gaseller gör när de ser ett rovdjur. Eftersom detta beteende inte ger någon uppenbar fördel och verkar slösa bort resurser (minska gasellens försprång om jaget av rovdjuret) var beteendet oförklarligt tills handikappsteorin erbjöd en förklaring. Om gasellen förbrukar lite energi på att visa ett lejon att den har tillräcklig kondition för att komma undan, så behöver den kanske inte fly från lejonet. Lejonet kan bestämma sig för att inte jaga denna gasell, och därmed undvika att lägga energi på det i onödan. [16]
Ett annat exempel är lärkar som sjunger när de jagas av stenfalkar , vilket signalerar att de kommer att bli svåra att fånga. [17]
Källor
[[Kategori:Etologi]]