Arktiska rådet

Rådet har sitt ursprung i Arctic Environmental Protection Strategy (AEPS, även kallad Rovaniemiprocessen), som signerades av länderna på finskt initiativ år 1991. Arktiska rådet bildades på basis av 1996 års Ottawadeklaration.

Verksamhet och möten

Ordförandeskapet roterar mellan de åtta arktiska staterna vartannat år. Senast Sverige var ordförandeland var under perioden 2011–2013. I slutet av varje ordförandeperiod möts rådet – med närvaro av utrikesministrarna – i en arktisk stad.

Mellan dessa möten leds verksamheten av en ämbetsmannakommitté (Senior Arctic Officials, SAO) bestående av representanter för de åtta arktiska staterna och de sex ursprungsfolken (Senior Arctic Officials och permanent participants).

Platser för ministermöten

• 1998 Iqaluit, Kanada
• 2000 Barrow, USA
• 2002 Enare, Finland
• 2004 Reykjavik, Island
• 2006 Salechard, Ryssland
• 2009 Tromsø, Norge
• 2011 Nuuk, Grönland
• 2013 Kiruna, Sverige
• 2015 Iqaluit, Kanada
• 2017 Fairbanks, USA
• 2019 Rovaniemi, Finland
• 2021 Reykjavik, Island

Sekretariatet

Inledningsvis fick ordförandelandet även ansvar för rådets sekretariat. Från 2007 till 2013 sköttes det av Norska Polarinstitutet. Ett permanent sekretariat upprättades 2013 i Tromsø i Norge. Dess förste ordförande är Magnús Jóhannesson, Island.

Arbetsgrupper

Verksamheten bedrivs i sex arbetsgrupper som bemannas på expertnivå av fackdepartement, myndigheter och forskare. Arbetsgrupperna är:

• Arctic Monitoring and Assessment Programme, AMAP
• Conservation of Arctic Flora and Fauna, CAFF
• Protection of Arctic Marine Environment, PAME
• Emergency Prevention, Protection and Response, EPPR
• Sustainable Development Working Group, SDWG
• Arctic Council Action Plan, ACAP

• Dessutom finns fyra program:
• Arctic Biodiversity Assessment
• Circumpolar Biodiversity Monitoring Program
• Arctic Climate Impact Assessment (ACIA)
• Arctic Human Development Report

Medlemsstater

(Inom parentes vilka år länderna varit ordförandeland)

•  Danmark (2009–2011) – representerar även Färöarna och Grönland
•  Finland (2000–2002, 2017–2019)
•  Island (2002–2004, 2019–2021)
•  Norge (2006–2009, 2023–2025)
•  Sverige (2011–2013)
•  Kanada (1996–1998, 2013–2015)
•  Ryssland (2004–2006, 2021–2023)
•  USA (1998–2000, 2015–2017)

Ursprungsfolk

(Med status som permanenta deltagare)

• Aleut International Association, en organisation för det aleutiska folket i Ryssland och USA
• Arctic Athabaskan Council, en organisation för athabasker i USA och Kanada
• Gwich’in Council International, en organisation för gwich'in i Kanada och USA
• Inuit Circumpolar Council, en organisation för inuiter på Grönland och i Kanada, USA och Ryssland
• Rysslands organisation för ursprungsbefolkningar i norr, vilken representerar 41 ryska ursprungsfolk
• Samerådet

Icke-statliga organisationer

• FN:s miljöprogram
• FN:s utvecklingsprogram
• International Arctic Social Sciences Association (IASSA)
• Internationella Naturvårdsunionen
• Röda Korset
• Nordiska Rådet
• The Northern Forum
• University of the Arctic (Arctic)
• Världsnaturfonden

Länder med observatörsstatus

Frankrike, Indien, Italien, Japan, Kina (2013), Nederländerna, Polen, Singapore, Spanien, Storbritannien, Sydkorea, Tyskland

Länder med särskild observatörsstatus

EU, Turkiet

• Barentsregionen
• Nordkalottrådet

• Om Arktiska rådet på regeringskansliets webbplats, läst 2012-10-11 och 2015-03-10
• Arktiska rådets webbplats, läst 2015-03-10

Vidare läsning

En beskrivning av Arktiska rådets arbete under svenska ordförandeskapet finns i boken: The Changing Arctic, Creating a Framework for Consensus Building and Governance within the Arctic Council, av Douglas C. Nord (2016).

• Wikimedia Commons har media som rör Arktiska rådet.
  Bilder & media
• Arctic Councils webbplats