Blå taggleguan
Blå taggleguan (Sceloporus cyanogenys)[6] är en ödleart som ingår i släktet Sceloporus och familjen Phrynosomatidae.[7][5][8] Den förekommer från södra Texas i USA till centrala Tamaulipas och Nuevo León samt Coahuila i nordöstra Mexiko.[8] Den räknades en tid som en underart till Sceloporus serrifer (1987 till 1997, och även därefter av vissa auktorer).[1][8] Före 1987 var populationen i USA dock länge känd som Sceloporus cyanogenys.[1][8] Arten är den största av de taggleguaner som förekommer i USA[9][10] och kan som fullvuxen nå en total längd på upp till 35 cm.[9] Den är en är dagaktiv[9] och marklevande[1] ödla som förekommer i torra till halvtorra områden med stenig terräng, klippor och buskmark.[9]
| Blå taggleguan Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Blå taggleguan på London Zoo. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Phrynosomatidae |
| Släkte | Sceloporus |
| Art | Blå taggleguan Sceloporus cyanogenys |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sceloporus cyanogenys | |
| Auktor | Cope 1885 |
| Synonymer | |
| Sceloporus serrifer cyanogenys Olson 1987[2] Sceloporus torquatus poinsetti Burt 1932[3] Sceloporus torquatus mucronatus Boulenger 1885[4] Sceloporus torquatus cyanogenys Cope 1885[5] | |
.jpg) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kännetecken
Blå taggleguan kan som fullvuxen nå en total längd (kropp och svans) på upp till 35 cm.[9] Svansen är längre än kroppen[9] och om den totala längden är 35 cm utgör svansen nästan 20 cm av denna.[10] Själva kroppslängden (nos till kloak) blir då cirka 15 cm. Den genomsnittliga total längden är dock något mindre, cirka 25 till 30 cm. Hanarna är i genomsnitt större än honorna.[10] Kroppen är medelkraftigt och något platt.[10] Fjällen på kroppen, från nacken över ryggen till och med svansen, är stora och kölade och slutar i en spets, eller "tagg".[9]
En tydlig könsdimorfism finns när det gäller färgteckningen, där hanarna är mer färggranna.[9][10] Grundfärgen är gråaktig till brun,[9] men hos hanarna med en blåaktig[10] till blågrön[9] ton på ryggsidan. Hanarna har också blå strupe[9][10] och blå fläckar[10] på magen,[9], blå fläckar vid skuldrorna,[10] vita fläckar på huvudet och ett vitkantat tydligt svart band över nacken[9][10] samt bandad teckning på svansen.[10] De blå färgerna hos hanen är särskilt framträdande under parningssäsongen.[10] Honor och ungar av båda könen är gråaktiga eller bruna även på strupen och magen.[9][10]
Levnadssätt
Blå taggleguan är en är dagaktiv och marklevande ödla som förekommer i torra till halvtorra områden med stenig terräng, klippor och buskmark. Den söker skydd i klippskrevor och klättrar bra på stenar och klippor och även i träd.[9] Den lite platta kroppen gör att ödlan lätt kan gömma sig i klippskrevor och de taggiga fjällen avskräcker en del predatorer.[9] För att undkomma en predator som ändå vill äta den kan den blå taggleguanen som ett sista flyktförsök släppa svansen (autotomi).[9] Den blå taggleguanens egen föda utgörs av olika ryggradslösa djur, särskilt flygande insekter.[9]
Fortplantning
Blå taggleguan är ovovivipar.[8] Detta innebär att honorna föder levande ungar, 6 till 18 ungar per kull.[9]
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Blå taggleguan.
