Burton Richter
Burton Richter, född 22 mars 1931 i Brooklyn, New York, USA, död 18 juli 2018 i Stanford i Kalifornien[12][13], var en amerikansk fysiker och nobelpristagare.
Burton Richter  | |
 Burton Richter 1976 | |
| Född | 22 mars 1931[1][2][3] New York[1], USA |
|---|---|
| Död | 18 juli 2018[4][5][6] (87 år) Stanford, Kalifornien, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Massachusetts Institute of Technology, filosofie doktor, Mercersburg Academy Far Rockaway High School  |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Stanforduniversitetet Stanford Linear Accelerator Center (1963–2006)[7] |
| Utmärkelser | |
| Ernest Orlando Lawrence-priset (1975)[8] Nobelpriset i fysik (1976)[9][10] AAAS Philip Hauge Abelson Prize (2007) Enrico Fermi-priset (2010)[11] National Medal of Science (2012) | |
| Redigera Wikidata | |
Han ledde teamet vid Stanford Linear Accelerator Center (SLAC), som var med och upptäckte J/ψ-meson 1974, tillsammans med teamet vid Brookhaven National Laboratory (BNL) lett av Samuel Ting för vilken de vann Nobelpriset i fysik 1976. Denna upptäckt var en del av ”novemberrevolutionen” av partikelfysiken. Han var SLAC-direktör från 1984 till 1999.
Biografi
Richter föddes i en judisk[14] familj i Brooklyn och växte upp i samhället Far Rockaway i Queens.[15] Hans föräldrar var Fanny (Pollack) och textilarbetaren Abraham Richter.[16] Han utexaminerades från Far Rockaway High School, en skola som också utbildade nobelpristagarna Baruch Samuel Blumberg och Richard Feynman.[17] Han studerade vidare på Mercersburg Academy i Pennsylvania och fortsatte sedan att studera vid Massachusetts Institute of Technology, där han tog sin kandidatexamen 1952 och sin doktorsexamen 1956. Han började sedan arbeta vid Stanford University och blev professor 1967.[18] Richter var chef för Stanford Linear Accelerator Center (SLAC) från 1984 till 1999. Han var senior fellow vid Freeman Spogli Institute for International Studies och Paul Pigott-professor emeritus i fysikalisk vetenskap vid Stanford University.[19]
Vetenskapligt arbete
Som professor vid Stanford utformade Richter SPEAR (Stanford Positron-Electron Asymmetric Ring) partikelaccelerator med hjälp av David Ritson, en annan fysikprofessor vid Stanford.[20] När slutligen ekonomiska resurser säkrats, ledde Richter byggnaden av SPEAR, med stöd av U.S. Atomic Energy Commission. Med den ledde han ett team som upptäckte en ny subatomär partikel som han kallade en ψ (psi). Denna upptäckt gjordes också av teamet som leddes av Samuel Ting vid Brookhaven National Laboratory, men han kallade partikeln J. Partikeln blev därmed känd som J/ψ-meson. Richter och Ting tilldelades tillsammans Nobelpriset i fysik 1976 för sitt arbete.[15]
Under 1975 tillbringade Richter ett sabbatsår på CERN där han arbetade med ISR-experimentet R702.[21]
Richter var medlem i JASON advisory group och satt i styrelsen för Scientists and Engineers for America, en organisation inriktad på att främja sund vetenskap i amerikansk regeringspolitik.[19]
Utmärkelser och hedersbetygelser
År 1987 fick Richter Golden Plate Award av American Academy of Achievement.[22]
År 2003 valdes han in i American Philosophical Society.[23]
År 2012 meddelade president Barack Obama att Richter var medmottagare av Enrico Fermi Award, tillsammans med Mildred Dresselhaus.[19]
År 2014 tilldelade president Obama också Richter 2012 års nationella vetenskapsmedalj med motiveringen: "För banbrytande bidrag till utvecklingen av elektronacceleratorer, såväl cirkulära som linjära kolliderare, synkrotronljuskällor och för upptäckter inom elementär partikelfysik och bidrag till energipolitiken."[24][25]
Bibliografi i urval
- Barber, W. C.; Richter, B.; Panofsky, W. K. H.; O'Neill, G. K. & B. Gittelman. "An Experiment on the Limits of Quantum Electro-dynamics", High-Energy Physics Laboratory at Stanford University, Princeton University, United States Department of Energy (through predecessor agency the Atomic Energy Commission), Office of Naval Research, (Juni 1959).
- Richter, B. "Design Considerations for High Energy Electron – Positron Storage Rings", Stanford Linear Accelerator Center, Stanford University, United States Department of Energy (through predecessor agency the Atomic Energy Commission), (November 1966).
- Boyarski, A. M.; Coward, D.; Ecklund, S.; Richter, B.; Sherden, D.; Siemann, R. & C. Sinclair. "Inclusive Yields of pi{sup +}, pi{sup -}, K{sup +}, and K{sup -} from H{sub 2} Photoproduced at 18 GeV at Forward Angles", Stanford Linear Accelerator Center, Stanford University, United States Department of Energy (through predecessor agency the Atomic Energy Commission), (1971).
- Richter, B. "Total Hadron Cross Section, New Particles, and Muon Electron Events in e{sup +}e{sup -} Annihilation at SPEAR", Stanford Linear Accelerator Center, Stanford University, United States Department of Energy (through predecessor agency the U.S. Energy Research and Development Administration (ERDA)), (Januari 1976).
- Richter, B. "Forty-five Years of e{sup +}e{sup -} Annihilation Physics: 1956 to 2001", Stanford Linear Accelerator Center, United States Department of Energy, (Augusti 1984).
- Richter, B. "Charting the Course for Elementary Particle Physics", Stanford Linear Accelerator Center, United States Department of Energy, (16 februari 2007).
- Richter, B. Beyond Smoke and Mirrors: Climate Changes and Energy in the 21st Century. Second Edition. Cambridge University Press, 2014. ISBN 978-1-107-67372-4
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Burton Richter, 1 juli 2021.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Burton Richter.- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1976
- Nobelprize.org, Burton Richter - självbiografi
- The Nobel Prize in Physics 1976
- Richter Burton, Nobel Luminaries Project, The Museum of the Jewish People at Beit Hatfutsot
- SLAC Flickr album
- Historical photos of Burton Richter
- NIF Secretary of Energy Board
- Honoring Burton Richter at APS April 2019
