Carl Gustaf Roos
Carl Gustaf Roos även, före 1705, Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter, född 25 december 1655, död 2 maj 1722, friherre, karolinsk krigare.[1]
| Carl Gustaf Roos | ||
|---|---|---|
Titlar | ||
| Tidsperiod | 1696–1701 | |
| Tidsperiod | 1701–1706 | |
| Tidsperiod | 1706–1722 | |
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst | ||
| I tjänst för |  Tysk-romerska riket Sverige | |
| Tjänstetid | 1674–1722 | |
| Befäl | Närke-Värmlands regemente | |
| Slag/krig | Fransk-nederländska kriget
| |
Personfakta | ||
| Född | 25 december 1655 Järpås, Västergötland | |
| Död | 2 maj 1722 (66 år) Åbo, Finland | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Roos af Hjelmsäter | |
| Far | Gustaf Eriksson | |
| Mor | Christina Svinhufvud | |
Familj | ||
| Make/maka | Christina Maria Sparre (1677–1684) | |
| Barn | Axel Erik Roos | |
Familj 2 | ||
| Make/maka 2 | Magdalena Christina van der Noot (1700–1722) | |
Efter att enligt traditionen ha utbildats i utländsk tjänst deltog Carl Gustaf Roos i Karl XI:s danska krig. Efter Karl XII:s trontillträde följde han denne i fält. Roos utmärkte sig i slaget vid Narva år 1700 och befordrades därefter till överste, tillika chef för Närke-Värmlands regemente (1701).[1]
Carl Gustaf Roos upphöjdes till friherrlig värdighet år 1705. Han hade dessförinnan haft tillnamnet Roos af Hjelmsäter, men kom efter upphöjelsen att kallas enbart "Roos".[1]
År 1706 blev Roos generalmajor och deltog som sådan i slaget vid Poltava den 28 juni 1709. Vid detta slag blev han, tillsammans med bland andra Hugo Johan Hamilton, tillfångatagen och fördes sinom tid till Moskva i fångenskap.[1]
Roos avled år 1722 på hemväg, sedan han frigivits ur fångenskap efter freden i Nystad 1721.[1]
Carl Gustaf Roos var far till friherre Axel Erik Roos (1684–1765).[1]
Referenser
Externa länkar
- Roos, 1. Karl Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)