Chi2 Orionis
Chi2 Orionis (χ2 Orionis, förkortat Chi2 Ori, χ2 Ori) som är stjärnans Bayer-beteckning,är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud på 4,63[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 1,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 800 ljusår (ca 550 parsek) från solen. Sedan 1943 har spektret för denna stjärna fungerat som en av de stabila referanspunkterna som andra stjärnor klassificeras efter.
Chi2 Orionis (χ2) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Orion |
Rektascension | 06t 03m 55,18482s[1] |
Deklination | +20° 08′ 18,4316″[1] |
Skenbar magnitud () | +4,63[2][3] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B2 Ia[2] |
U–B | -0,68[3] |
B–V | +0,28[3] |
Variabeltyp | α Cyg[4] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | 16,8 ± 0,9[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: 1,88[1] mas/år Dek.: -2,10[1] mas/år |
Parallax () | 1,81 ± 0,28[1] |
Avstånd | ca 1 800 ± 0,07 lå (ca 550 ± 0,02 pc) |
Absolut magnitud () | -7,6 ± 0,005[2] |
Detaljer | |
Massa | 42,3 ± 1,0[6] M☉ |
Radie | 61,9[2] R☉ |
Luminositet | 466 000[2] L☉ |
Temperatur | 19 000[2] K |
Vinkelhastighet | 72[2] km/s |
Ålder | 5 ± 0,6[6] miljoner år |
Andra beteckningar | |
x2 Ori, Chi2 Orionis, Chi2 Ori, 62 Orionis, 62 Ori, BD+20 1233, GC 7675, HD 41117, HIP 28716, HR 2135, PPM 95316, SAO 77911 |
Egenskaper
Chi2 Orionis är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B2 Ia[2]. Den har en massa som är ca 42[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 62[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 446 000[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 19 000[2] K.
Chi2 Orionis är en av de mest kända B2 Ia-stjärnorna.[7] De har tillskrivits ovanligt smala absorptionslinjer och några svaga emissionslinjer och ingick bland de ursprungliga Be-stjärnorna.[8] Den behandlas emellertid inte längre som en Be-stjärna eftersom många superjättar visar vissa emissionsfunktioner vid hög upplösning och Be-stjärnor är vanligtvis definierade att utesluta superjättar.[9]
Variabilitet
Chi2 Orionis listades med en sannolik, liten amplitudevariabilitet i fotometri i The Third Catalogue of Stars measured in the Geneva Observatory Photometric System, och varierar specifikt med 0,022 magnitud.[10] Den redovisades också i The General Catalogue of Variable Star baserat på Hipparcos satellitfotometri med ett magnitudområde (i Hipparchos fotometriska system) på 4,68-4,72 och en period av 2,8 dygn.[11] En detaljerad studie av Hipparcos fotometri bekräftade stjärnan som en Alfa Cygni-variabel och angav en amplituden hos variationen på 0,057 magnitud.[12]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.