Dialektisk materialism

Dialektisk materialism är en filosofi som berör vetenskapen och naturen; termen myntades av den tyske filosofen Joseph Dietzgen 1869.^[1] Termen användes sedan sporadiskt av Karl Kautsky, när han refererade till Karl Marx och Friedrich Engels, men Marx och Engels använde aldrig termen "dialektisk materialism". Istället talade de om historiematerialism – en världsåskådning baserad på Hegels idealistiska dialektik och materialistisk filosofi.^{[källa behövs]} Engels vidareutvecklade detta i sina böcker Anti-Dühring och Naturens dialektik, där han menar att dialektiken omfattade allt i naturen, inte bara samhällets utveckling. Dialektiken indelar världen i motsättningar, eller agonismer och antagonismer. ^{[källa behövs]}

Den som populariserade begreppet efter Kautsky var Georgij Plechanov. ^{[källa behövs]}Termen levde vidare inom den ryska socialdemokratin och Lenins Materialismen och empiriokriticismen blev ytterligare en milstolpe.^{[källa behövs]} Stalins Om den dialektiska och den historiska materialismen omformade sedan "dialektiska materialismen" till att bli Sovjetunionens officiella världsåskådning, och i denna tappning har begreppet fått sin största spridning.^[2] Även Trotskij har använt begreppet i Den materialistiska dialektikens ABC.^[3]