Diskussion:Tova Magnusson

Från och med 1983 års namnlag uppstår inte dubbelnamn som ska skrivas ihop med bindestreck. Numera kan man ta sin makes namn som efternamn och behålla sitt tidigare namn som ogift som mellannamn, eller tvärtom. Barn kan få den ene förälderns namn som efternamn och den andra förälderns namn som mellannamn. Mellannamn och efternamn skiljs på ett korrekt sätt åt med mellanrum, de ska inte skrivas ihop med bindestreck.

Tova Magnusson Norling hör till en liten grupp kända personer med mellannamn som konsekvent skrivs fel av omgivningen och/eller också skriver fel själv. Troligen bägge delarna.

Pemer 1 augusti 2005 kl.00.55 (CEST)

Tja... »Skriver fel själv»? Det är väl en fråga om vad man sätter främst - individens frihet att själv bestämma vad man vill kalla sig eller statens normgivningsmakt. Skall man som släkt- och personhistoriker konsekvent använda den officiella (statliga) stavningen eller individernas egen stavning? Philippos 1 augusti 2005 kl.09.19 (CEST)

När det gäller stavning av ett namn tycker jag nog det oftast känns rimligt att stava som personen gör själv om jag vet att det skiljer sig från folkbokföringens stavning, det är ofta folkbokföringen som missuppfattat och vänt två förnamn i fel ordning eller stavar Kristina i stället för Christina o d. Men när det gäller felaktiga skiljetecken som skapar namnformer som inte ens officiellt finns enligt namnlagen, och dessutom inte har gjort det på 42 år, tycker jag det är en helt annan sak. Då tycker inte jag att det är något slags "individens frihet" att skriva ihop ett mellannamn och ett efternamn med bindestreck för att man personligen råkar ha fått för sig att det "borde" skrivas så. Det är inte en stavningsfråga, det är en sammanblandning av helt olika namnskick och namnformer.

Om någon skriver sig Carlsson men står som Karlsson i folkbokföringen är en annan sak, och kan alltså mycket väl vara folkbokföringen som gjort fel, men att oftast av ren okunskap missförstå dagens system med mellannamn och efternamn och skriva ihop dem så de ger intrycket att vara ett enda efternamn är att hantera sitt eget namn fel, det anser jag absolut.

Eftersom det inte är hela kombinationen som är ett efternamn som kan föras vidare till kommande makar eller barn, utan bara det verkliga efternamnet som är det, medan mellannamnet aldrig kan tas som mellannamn av någon annan bara för att den första personen har det som mellannamn¹, så känns det angeläget att man hanterar kombinationen mellannamn/efternamn på ett formellt riktigt sätt. Alltså inget bindestreck.

Gifter sig en person som bär mellannamn och efternamn kan makan/maken ta efternamnet men inte mellannamnet, men skriver den personen på eget bevåg ihop namnen med bindestreck ges alltså intrycket att det är ett befintligt dubbelnamn som en maka/make kan ta.

Då blir det bara än mer märkligt i så fall att se att Claes "Stenbock-Gyllenheims" fru bara heter Gyllenheim. Eller ska man betrakta det som en självklar individuell frihet då att även frun kallar sig "Stenbock-Gyllenheim" med samma bindestreck, trots att hon i officiell mening inte över huvud taget kan komma åt makens mellannamn också?

Ett felaktigt bindestreck som blandar ihop olika namnskick är ett otyg även hos inte så få mindre nogräknade just släktforskare, som konsekvent skriver t ex medlemmar av gamla äldre frälsesläkter som "Folke Ulfsson-Ama" eller "Trotte Petersson-Eka", så felaktiga bindestreck mellan namn som inte ska skrivas ihop, utan ska skiljas åt är ett gissel som verkligen bör bekämpas så aktivt som bara möjligt. Tycker jag. Pemer 8 augusti 2005 kl.00.12 (CEST)

¹En man eller kvinna som gifter sig kan förvisso ta makans/makens namn som nytt efternamn och behålla sitt tidigare namn som mellannamn, och när de får barn kommer dessa att få föräldrarnas gemensamma efternamn som efternamn och kan också ges det andra namnet som just mellannamn, men då får de alltså inte det som mellannamn för att den ene föräldern har det som mellannamn, utan för att det är den förälderns tidigare efternamn.