Elkabel

elektriska ledningar och apparater som uttag och strömbrytare

Elkablar består av elektriska ledare omslutna av isoleringsmaterial. De kan användas för energiöverföring eller elektronisk kommunikation.

Kabel typ EKK

Kabel betecknas vanligen med en kombination av bokstäver och siffror för att ange kabelns uppbyggnad såsom material, ledarantal och så vidare.

Kabelbeteckningar

Ny standard, SS 424 17 02 [1]

Denna standard används för samtliga kablar harmoniserade via CENELEC, kan även användas för andra standarder genom att första bokstaven ändras för att visa vilken som avses.

Första fältetAndra fältetTredje fältet[ ] Fjärde fältetFemte fältet
Typ av standardMärkspänningIsoleringMetalliskt höljeMantel
AAccepterad nationell standard00(<100/100 V)BEP-gummi, max 90oCA5Koncentrisk aluminiummantelBEP-gummi, max 90 C
CC-NAnnan nationell standard, CC ersätts med landskod01(>100/100, <300/300 V)EEtenplast, PECKoncentrisk kopparledare, spiralformadEEtenplast, PE
HFastställd standard03300/300 VGEVA-gummiC4Kopparfläta över kabelkroppenGEVA-gummi
SSpeciell standard05450/500 VMMineraliskt materialC6Koncentrisk kopparledare, vågformadJGlasfiberfläta
07450/750 VN2Speciell polykloroprenkompoundC7KoppartrådsskärmNPolykloropren eller likvärdigt material
1(0,6/1 kV)N4Hypalon, CSMQPolyuretan
3(1,7/3 kV)REP-gummi, naturgummi, max 60 CQ4Polyamid (Nylon)
6(3,5/6 kV)SSilikongummiREP-gummi, naturgummi max 60 C
10(7/12 kV)VPVCTTextilfläta
24(14/24 kV)V2PVC, max 90 CVPVC
V3PVC, för installation vid låg temperaturV5PVC, extra oljeresistent
X PEX, korsbunden polyetenZPolyolefin, tvärbunden LSZH
ZPolyolefin, tvärbunden LSZHZ1Polyolefin, termoplastisk LSZH
Z1Polyolefin, termoplastisk LSZH


- Sjätte fältetSjunde fältetÅttonde fältetNionde fältet
LedartypLedarantalSkyddsledareLedararea
-DFintrådig ledare för svetskabelGMed skyddsledare
-FExtra mångtrådig ledare klass 5, för anslutningskabelXUtan skyddsledare
-HFintrådig ledare klass 6
-KExtra mångtrådig ledare klass 5, för fast installation (RK)
-RFåtrådig, rund ledare klass 2
-SFåtrådig, sektorformad ledare klass 2
-UMassiv, rund ledare klass 1
-WMassiv, sektorformad ledare klass 1
-ARAl, fåtrådig rund ledare klass 2
-ASAl, fåtrådig sektorformad ledare klass 2
-AUAl, massiv rund ledare klass 1
-AWAl, massiv sektorformad ledare klass 1

Svensk standard SS 424 17 01 för hög, mellan och lågspänningskabel [2]

Fortfarande i bruk för kablar som blivit standardiserade före 1985 samt kablar som ej är harmoniserade av CENELEC.

Första bokstavenAndra bokstavenTredje bokstavenFjärde bokstavenFemte bokstaven
LedareIsoleringMantel eller annan konstruktionsdetaljKonstruktionsdetalj eller användningKonstruktionsdetalj eller användning
AAlBFlamskyddad termoplastisk polyolefin (halogenfri)ASkärm av Al-folieBFörbindningstrådEFörstärkt utförande
BAl-legeringCImpregnerat papperBFlamskyddad termoplastisk polyolefin (halogenfri)EFörstärkt utförandeKPVC
ECu, entrådigDGummi + gummimantelCKoncentrisk koppartrådFFläta av koppar eller ståltrådLPE
FCu, fåtrådigEEtenpropengummiFFläta av koppartrådHHisskabel
JStåltrådHSilikongummiHFläta av glasgarnJFörläggning i mark
RCu, mångtrådigIUretanplastIMantel av uretanplastKPVC
SCu, fintrådigKPVCJArmering av ståltrådPArmering av förzinkat stålband
LPolyeten (PE)KPVCQFlamskyddad termoplastisk polyolefin (halogenfri)
OKloroprengummiLSkärm av plastbelagt Al-bandRStyrkabel
QFlamskyddad termoplastisk polyolefin (halogenfri)OKloroprengummiSSjälvbärande
TFlourplastPArmering av förzinkat stålbandTTung anslutningskabel
VGummi utan yttermantelQFlamskyddad termoplastisk polyolefin (halogenfri)VFörläggning i vatten
XTvärbunden polyetenRArmering av plastbelagt Al-bandZKabel för neonanläggning

Färgkoder på ledare

Dessa är de svenska standardfärgerna på ledare i lågspänningsinstallationer (exempelvis 230V i hemmet):Observera att till tändtråd (ledningen mellan strömställaren och lampan) och mellantråd (ledare mellan strömställare, t.ex. trappbrytare) tillåts vilka färger som helst utom jordfärgerna röd, gul och grön. [3]

FärgBeskrivning
RödFram till 1960-talet användes röd till både skyddsjord och tändtråd, men bör helt undvikas i växelströmsinstallationer.
Grön/GulAlltid skyddsjord, all annan användning strikt förbjuden.
Grön/Gul med blå tejpPEN-Ledare (kombinerad nolla och jord).
GulTändtråd. Ska ej användas då den kan förväxlas med grön/gul.
GrönTändtråd. Ska ej användas då den kan förväxlas med grön/gul.
Blå,alternativt nummer-märkt med blå markering i båda ändar, neutral-ledare (tidigare benämnd "nolla"). Tändtråd tillåts vara blå i utanpåliggande installationer om ingen nolla behövs.
Används även som fas-ledare vid två-fas installationer, varför den aldrig får betraktas som säker.[4]
BrunI första hand fas ett. Kan dock vara tändtråd i installationer gjorda 1970-2002.
SvartI första hand fas två eller tändtråd. Mellan 1970 och 2002 användes svart som fasledare, innan dess även som nolla (med vit fasledare) i installationer gjorda före 1970.
I riktigt gamla installationer är alla parter svarta.
GråFas tre eller tändtråd.
VitTändtråd, men i installationer före 1970-talet användes paret svart/vit för godtycklig fas och nolla. Det går alltså inte att säga vilken som är vilken utan mätning.
OrangeTändtråd. I skåp används orange för extern spänning som inte bryts av skåpets huvudbrytare. Undvik orange som tändtråd inne i skåp t.ex. från intervall-ur (“timers”).
ViolettTändtråd.

Halogenfri kabel

FK i flexslang.

Halogener är en grupp grundämnen som finns näst längst till höger i det periodiska systemet. Gruppen innehåller ämnena fluor, klor, jod, brom och astat. För att kallas halogenfri skall enligt IEC:s definition halten klor och brom var och en vara < 900ppm och klor + brom < 1500ppm. Normalt tas inte de övriga halogenerna med i definitionen halogenfri. Isolermaterialet teflon (polytetrafluoreten) innehåller t.ex. mycket fluor. Med halogenfri kabel menar man normalt en elkabel som inte innehåller PVC-plast. Halogenfri kabel är ofta ett krav vid nybyggnation, den är något dyrare än vanlig elkabel.

Orsaken till att man använder halogenfri kabel är att när PVC-plast brinner frigörs det klor som finns i plasten i form av väteklorid som reagerar med vatten (t.ex. luftfuktighet eller ånga från släckning] och bildar saltsyre-rök. Saltsyrerök är irriterande för lungorna och skapar beläggningar som korroderar metaller.

Kulokabel

Kabel avsedd för utvändig (öppen) förläggning i torra utrymmen inomhus. Den uppfanns runt 1905 av Ernst Kuhlo för att komma bort från den knoppledning[5] som vid tiden var förhärskande. Ett rör av tunt blybleck omslöt de grundisolerade ledarna, omgärdade av dielektriskt fyllning som från början bestod av i tjärad papp, men någon gång mellan 1920 och 1950 ändrades till naturgummi. Med en särskild Kulo-tång kunde de styva ledningarna bockas till nöjaktig passform runt hörn och i vinkel innan de monterades fast med kulo-klammer, naturligtvis.[6]På 1960-talet började problemen med konstruktionen uppmärksammas på allvar. Förutom att felaktig inkoppling i sig kunde göra metallhöljet strömförande så torkade ledarisolering och fyllnadsmaterial med tiden vilket även det kunde göra höljet strömförande. Detta ledde till att "dödskulon" som den snabbt kom att kallas i branschen ersattes med en plastöverdragen variant innan den den helt övergavs.[7]

När man idag talar om att installera kulo-kabel är det ersättaren EKRK som avses, då den har samma estetiska egenskaper vad gäller formbarhet och slitagemotstånd. Den är mantlad med PVC-isolering och aluminiumfolie för att hålla länge.[8]

Dessa typer av kabel får vare sig täckas med lister eller dras i rör.

Se även

Referenser

Noter

Externa länkar