Europeiska unionens solidaritetsfond

Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF), eller enbart solidaritetsfonden,^[1] är en solidaritetsfond som inrättades inom Europeiska unionen 2002^[2] för att kunna ge snabbt stöd åt EU:s medlemsstater i händelse av en stor naturkatastrof, alternativt för att kunna bistå områden i Europa drabbade av katastrofer.^[3] En katastrof anses vara storskalig om den beräknade direkta kostnaden uppgår till mer än 3 miljarder euro, eller 0,6 procent av det berörda landets bruttonationalinkomst.^[4] Katastrofer som har fått stöd hittills är bland annat översvämningar, jordbävningar, skogsbränder, torka och stormar.^[3]

Fonden inrättades efter översvämningarna i Europa 2002, och sedan inrättandet har den använts vid ett åttiotal tillfällen i 24 länder med totalt över 5 miljarder euro.^[3] Italien och Tyskland har mottagit störst medel.^[5]

I samband med coronavirusutbrottet 2020–2021 i Europa föreslog Europeiska kommissionen att ändra reglerna kring solidaritetsfonden, så att även hälsonödlägen kan vara grund för bistånd från solidaritetsfonden. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd godkände denna förändring i slutet av mars 2020.^[6][7][8] Ändringarna träder i kraft den 1 april 2020.^[9] Det innebär att EU:s medlemsstater samt länder som förhandlar om EU-medlemskap, i dagsläget Montenegro, Serbien och Turkiet, kommer att kunna söka stöd ur solidaritetsfonden för att hantera de direkta effekterna av exempelvis coronaviruspandemin liksom återuppbyggnaden av kritisk infrastruktur efteråt.^[10]