Ferdinand von Hochstetter

tysk geolog

Christian Gottlob Ferdinand Ritter von Hochstetter, född 30 april 1829 i Esslingen am Neckar, död 18 juli 1884 i Wien, var en tysk geolog och naturforskare, verksam i Österrike.

Ferdinand von Hochstetter
FöddChristian Gottlob Ferdinand von Hochstetter
30 april 1829[1][2][3]
Esslingen am Neckar[4]
Död18 juli 1884[1][2][5] (55 år)
Wien
BegravdZentralfriedhof Wien
Medborgare iKungariket Württemberg och Österrike-Ungern
Utbildad vidTübingens universitet
Tübinger Stift
SysselsättningGeolog[6], naturvetare, lantmätare[7], geograf, professor, botaniker
ArbetsgivareWiens universitet
Technische Universität Wien
FöräldrarChristian Ferdinand Friedrich Hochstetter
Utmärkelser
Honorary Fellow of the Royal Society Te Apārangi[8]
Redigera Wikidata

Biografi

Hochstetter disputerade för doktorsgraden 1852 och ledde 1853–1854 den geologiska undersökningen av Böhmerwald samt 1855–1856 av Erzgebirge och närliggande berg i Böhmen, varefter han 1856 blev docent vid universitetet i Wien.

År 1857 inskeppade han sig för att delta i fregatten Novaras världsomsegling, men skilde sig från expeditionen på Nya Zeeland, där han undersökte kollagren, kopparfyndigheterna, guldfälten, vulkanerna och de varma källorna.

År 1860 övertog han professuren i mineralogi och geologi vid polytekniska institutet i Wien, 1874 utnämndes han till hovråd, 1876 till intendent för Naturhistoriska hovmuseet, övertog 1877 skötseln av hovmineraliekabinettet och den antropologisk-etnografiska hovsamlingen. Åren 1866–1882 var han president för Geografiska sällskapet i Wien. År 1881 drog han sig tillbaka från sina ämbeten.

Auktorsnamnet C.G.F.Hochst. kan användas för Ferdinand von Hochstetter i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Bibliografi (i urval)

  • Neu-Seeland (1863)
  • Topographisch-geologischer Atlas von Neu-Seeland (1863)
  • Geologie von Neu-Seeland (1864)
  • Paläontologie von Neu-Seeland (1864)
  • Geologische Beobachtungen auf der Novara-Reise 1857–1859 (1866)
  • Geologie des östlischen Theils der europäischen Türkei (1870)
  • Ueber den Ural (1873)
  • Geologische Bilder der Vorwelt und der Jetztwelt (1873)
  • Die Erde nach ihrer Zusammensetzung, ihrem Bau und ihrer Bildung (1875; tredje upplagan 1880)
  • Asien, seine Zukunftsbahnen und seine Kohlenschätze (1876)
  • Leitfaden der Mineralogie und Geologie (1876; 19:e upplagan utgiven av Franz Toula och Anton Bisching, 1906)

Källor

Noter