Fnöskticka
Fnöskticka, Fomes fomentarius, är en svamp i den polyfyletiska gruppen tickor, i familjen Polyporaceae, som är parasit på försvagade lövträd, framförallt björk och bok.[10]
| Fnöskticka | |
 Fomes fomentarius | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Polyporales |
| Familj | Polyporaceae |
| Släkte | Fomes |
| Art | Fnöskticka F. fomentarius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Fomes fomentarius | |
| Auktor | (L. : Fr.), J.Kickx |
| Synonymer | |
| |
Den första vetenskapliga beskrivningen av arten gjordes av Carl von Linné 1753 i verket Species plantarum, där den fick namnet Boletus fomentarius.[11] Artnamnet fomentarius är latin för tände.[12]
Bygdemål
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Knöske | Värmland | [13] |
| Knöstje | Närke |
Beskrivning
Fnösktickan är en vanligt förekommande ticka, med en hovformad fruktkropp, som är flerårig och kan bli mycket stor. Ibland växer den i flera våningar på sitt värdträd.[10] Färgen på hatten varierar från ljusgrått till mörkgrått, nästan svart. Det förekommer också ljusbruna exemplar. Fnösktickan släpper sina sporer på våren. Fnösktickan förekommer på de flesta i Sverige förekommande lövträd. Tillsammans med sprängtickan är det den vanligaste svampen som angriper björk.[14]
Utbredning
Fnösktickan är vanlig i stora delar av Europa och finns även i Asien och Nordamerika.[15]
Fnöske
Fnösktickan har tidigare haft stor användning vid framställning av fnöske.[16] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[17]
Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden:
även om det framför allt förknippas med uppgörande av eld.[20] Från stenåldern och framåt hade fnösket stor betydelse för människans möjligheter att hålla sig varm i kallt klimat.[21][22] Ett arkeologiskt bevis för detta utgör fyndet på 1990-talet av Ismannen.[23] Ismannen levde omkring år 3 300 f. Kr. under den period som kallas kopparstenåldern. Han bar med sig en läderpung med några flintredskap, fnöske och svavelkis.[20]
Fnöske framställdes i fabriksmässig skala under 1800-talet, framför allt i Mellaneuropa, fram till dess att tändstickan tog över. Fortfarande kan man stöta på klädesplagg gjorda av fnöske.[24]
Även tickorna eldticka, klibbticka och platticka går bra att använda till fnöske. Dessutom kan fnöske erhållas genom att behandla ludd från blad av örten kungsljus, Verbascum thapsus.[21]
Nyttoväxten
Fnösktickan sågs fordom som en verklig nyttoväxt, som man gärna odlade, förutom att plocka i skogen. I Sverige planterades gärna lövträd nära gårdar och byar, framför allt oxel, som ger extra stora tickor.[20] I Danmark planterades bok på fuktiga ställen, och när plantan vuxit i några år, böjdes toppen till marken och förankrades. På det viset sätt fick man bågar som växte sig grova, och behövde ingen stege när det blev dags att skörda.[20]
Farmakologiska namn
Förr salufördes fnöske även på apoteken under diverse latinska namn:
|
|
|
Etymologi
Själva ordet fnöske anses vara onomatopoetiskt och syfta på ljudet när det brinner. Det härleds till isländska fnjóskr och urnordiska fnausk.[10][17]
Se även
Referenser
Tryckta källor
- Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X
- Marit Stigsdotter, Bertil Hertzberg (2013). Björk – Trädet, människan och naturen. Balkong Förlag. ISBN 978-91-85581-68-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Fnöskticka.- Naturhistoriska riksmuseets svampbok
- Att göra upp eld med fnöske Vildmarksguiden Jan Gäddnäs visar hur han tillverkar fnöske från fnösktickan och sedan gör upp eld med eldstål, flinta och fnöske.
