Geoffrey Ingram Taylor

Taylor tog examen i matematik vid Trinity College vid Cambridges universitet. Därefter började han forska i dynamisk meteorologi vid samma universitet. Under första världskriget arbetade han som meteorolog vid brittiska flygvapnet. Han blev intresserad av aeronautik och lärde sig att flyga.

Taylor var produktiv över en mycket lång tid, han arbetade som forskare från 1909 till 1972. Trots att han undervisade under fyra år hyste han motvilja till det och fick 1923 erbjudande från Royal Society att bli forskande professor och kunde därefter helt ägna sig åt forskningen.

Taylor invaldes 1955 som utländsk ledamot nummer 891 av Kungliga Vetenskapsakademien. Taylor tilldelades Royal Medal 1933, Copleymedaljen 1944, Symons Gold Medal 1951, De Morgan-medaljen 1956 och Franklinmedaljen 1962.

Trinitytestet var det första testet av ett kärnvapen. Med utgångspunkt av fotografier av sprängningen, samt med hjälp av dimensionsanalys kom Taylor fram till en modell som beskrev explosionens radie.

${\displaystyle R=S\left({\frac {{E{t}}^{2}}{\rho }}\right)^{\frac {1}{5}}}$

• ${\displaystyle R}$ : Explosionens radie.
• ${\displaystyle S}$ : En konstant som är nära 1.
• ${\displaystyle E}$ : Explosionens energi.
• ${\displaystyle t}$ : Tiden efter explosionen.
• ${\displaystyle \rho }$ : Luftens densitet.

• Engelskspråkiga Wikipedia (2006-02-01)
• Kundhu, Pijush K. och Cohen, Ira M. (2002). Fluid Mechanics. Academic Press. ISBN 0-12-178251-4 

• Wikimedia Commons har media som rör Geoffrey Ingram Taylor.
  Bilder & media