Icke-medborgare

"Nepilsonis" och "alien" är officiella termer. Beteckningen är tryckt, bland annat, i Lettlands icke-medborgares pass.^[1][2] Ordet används av såväl Sveriges officiella inrättningar^[3] som massmedier.^[4]

Den 21 augusti 1991 blev Lettland självständigt från Sovjetunionen.

Lagen om medborgarskap^[5] från den 11 augusti 1994 bestämde vilka som hade rätt att få lettiskt medborgarskap automatiskt (dessa var i första hand personer som var lettiska medborgare innan den 17 juni 1940 och ättlingar till dessa). Lagen tog, bland annat, inte upp dem som hade bosatt sig i Lettland under den sovjetiska tiden och deras ättlingar.

Den 9 maj 1995 började lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap”^[6] gälla i landet. Lagen stadgade bland annat att de som var utan medborgarskap samt de som varit sovjetiska medborgare och varit registrerade i Lettland innan den 1 juli 1992 fick status som icke-medborgare. Deras barn blir även de icke-medborgare.

Till skillnad från medborgarna, får bland annat en icke-medborgare inte:^[7]

• delta i kommunal- och parlamentsval (varken rösta i valet eller kandidera)
• delta i folkomröstningar
• tjäna i Lettlands arme
• arbeta som polis
• arbeta som advokat

Å andra sidan skyddas Lettlands icke-medborgare av Lettlands republik, som det är skrivet i deras pass. De får en ovillkorlig rätt att vistas (teoretiskt kan dock en icke-medborgare bli deporterad från landet) och arbeta i Lettland (det vill säga inget uppehålls- och arbetstillstånd behövs), de har ofta samma sociala garantier som medborgarna har och de får vara medlemmar i lettiska politiska partier. Sedan den 19 januari 2007 har icke-medborgarna kunnat besöka EU-länder (utom Storbritannien och Irland) utan visum.

Lettlands etniska grupper och medborgarskap:^[8]

Lettlands städer och medborgarskap:^[9]

51,3 procent icke-medborgare föddes i Lettland eller Lettiska SSR. 40,3 procent av landets icke-medborgare känner en förbindelse med sitt etniska hemland, 35,9% känner en delvis förbindelse med sitt etniska hemland, övriga saknar sådan känsla (år 2003).^[10]

I februari 1995 började en så kallad naturalisering i Lettland, vilket gäller de flesta av landets icke-medborgare. Detta innebär att en icke-medborgare har rätt att bli medborgare genom att göra ett kunskapsprov i lettiska, Lettlands historia och samhällskunskap. För detta måste man betala en avgift (idag högst cirka 40 euro) samt bevisa att man har en godtagbar inkomstkälla och har bott i landet oavbrutet i minst fem år. Den som misslyckas i kunskapsprovet kan försöka på nytt obegränsat antal gånger. Hela proceduren tar vanligen 7–9 månader.

Vissa personer kan få lättnader i kunskapsprov (till exempel de som har studerat i en skola med lettiska som undervisningsspråk behöver inte genomgå kunskapsprov i lettiska). Icke-medborgares barn som föddes efter den 21 augusti 1991 har kunnat bli medborgare efter anmälan (från sina föräldrar eller sig själva när de fyller 15 år) sedan den 1 januari 1999 (inga kunskapsprov för sådana barn behövs). Under perioden mellan januari 1999 och 1 januari 2003 har bara 11,8% av dessa barn anmälts av sina föräldrar.

Vissa personer får inte genomgå naturalisering. Dessa är till exempel de som var KGB-agenter, var medlemmar i Sovjetunionens eller Lettiska SSR:s kommunistparti efter den 13 januari 1991, har förespråkat kommunismen eller fascismen (och att det är fastställt i dom av domstol) efter den 4 maj 1990.

Antalet ansökningar för naturalisering är i genomsnitt bara 1,6 % av icke-medborgarnas antal varje år. Antalet icke-medborgare minskar huvudsakligen på grund av död och utvandring. 64,2 % av icke-medborgarna skulle vilja få medborgarskap, 14,2 % vill inte bli medborgare medan övriga inte har övervägt detta eller kan inte ge något svar. 90 % av icke–medborgarna stödjer (i större eller mindre mån) andra icke-medborgare som vill få eller redan har skaffat sig medborgarskap.

På frågan ”varför vill du bli medborgare i Lettland?” svarar de flesta icke-medborgarna (60,2 %) att det är för att de lever i Lettland och kommer att leva där i framtiden. Övriga svar är, bland annat: ”det är lättare att finna arbete för medborgare än för icke-medborgare” (28 %), ”det är lättare att resa utomlands för medborgare än för icke-medborgare” (25,2 %), ”jag vill delta i val” (23,4 %), ”jag vill känna mig som en fullvärdig medlem av samhället” (17,2 %), ”för mina barns skull” (16,8 %), ”jag vill tillhöra detta land” (16 %), ”den lettiska staten ger större skydd åt sina medborgare än till icke-medborgare” (8,3 %).

På frågan ”varför försöker du inte att naturaliseras?” svarar de flesta icke-medborgarna (34,2 %) att de borde ha tilldelats medborgarskap automatiskt; andra svar är bland annat: ”naturaliseringskrav bör vara mildare” (26,2 %), ”det är lättare att besöka OSS-länder för icke-medborgarna än för medborgarna” (också 26,2 %), ”jag är inte säker på mina kunskaper i lettiska” (23,5 %), ”jag har absolut ingen tid för att syssla med allt detta” (18,1 %), ”naturaliseringen är en förnedrande procedur” (17,9 %), ”jag saknar beslutsamhet för att börja naturalisering” (11,3 %).^[9][11]

• Citizens of a Non-Existent State, 2011, på engelska