Intelligenskvot

mått på en människas intelligens
Uppslagsordet ”IQ” leder hit. För andra betydelser, se IQ (olika betydelser).
Jämförelser mellan olika IQ-skalor
Procent av
befolkningen
Wechsler-
skalan
Stanford-
Binet
Cattell
2,2% av befolkningen har lägre IQ706852
25% av befolkningen har lägre IQ908983
Medelvärde100100100
25% av befolkningen har högre IQ110111116
9% av befolkningen har högre IQ120121132
2,2 % av befolkningen har högre IQ130132148
0,0001% av befolkningen har högre IQ171176214

Intelligenskvot (IK[1], vanligen förkortat IQ för tyska Intelligenz-Quotient, efter arbeten av den tyske psykologen William Stern) är en metod med vilken man har för avsikt att försöka kvantifiera intelligens.[2]

Olika metoder förekommer för att genom så kallade IQ-test fastställa en människas intelligens efter en skala. Skalan är satt så att 100 utgör medelvärdet i en population och övriga värden antas normalfördelade. Olika skalor finns, som använder olika standardavvikelse i normalfördelningen. De mest kända är Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan. Alla skalor har medelvärdet 100, men eftersom standardavvikelsen skiljer mellan dessa, så är enbart ett talvärde utan angiven skala mångtydigt (se tabellen). I den mest använda skalan, Wechsler, är standardavvikelsen satt till 15, i Stanford-Binet till 16 och i Catell till 24.

Historia

Alfred Binet skapade det första moderna IQ-testet för att identifiera funktionsnedsatta barn.

De första intelligenstesten togs fram av den franske psykologen Alfred Binet, som studerade barn i syfte att upptäcka barn med inlärningsvårigheter.[3][4] William Stern skapade ett indikationsinstrument som baserade sig på kvoter, varifrån ordet intelligenskvot kommer. För att erhålla indikatorer på begåvning, delade Stern de resultat barnen presterade på test med barnens ålder. Idag normaliseras istället IQ-test på en större population, i allmänhet bestående av män och kvinnor i olika åldrar. Normaliseringen består i att man statistiskt fastslår vilket testresultat som ska placeras in var på skalan, och i regel anges inte en persons intelligens med en exakt siffra, utan med ett konfidensintervall.

Ungefärlig fördelning av IQ hos människor

Validitet och social signifikans

Hälsa

Människor med högre IQ har generellt sett lägre vuxen morbiditet och mortalitet. Posttraumatiskt stressyndrom[5] och schizofreni[6][7] förekommer enligt särskilda studier mindre hos människor med högre IQ. Människor i svår depression har dock också visats ha lägre IQ än när de är symptomfria och lägre kognitiv förmåga än människor utan depression med jämförbar verbal intelligens. Detta innebär att lägre Intelligenskvot även kan tyda på underliggande depression eller stressrelaterade sviter.[8][9]

Ekonomi

Det finns inget samband mellan hur rik en individ är och dess IQ.[10][11]

Kritik

Intelligenskvot är ett väletablerat mått som bland annat används för att diagnostisera intellektuell funktionsnedsättning, men det är samtidigt omdebatterat. Det föreligger till exempel debatt om huruvida IQ ens lyckas indikera intelligens.[12]

Wechslers värderingstabell

WAIS-testet (Wechsler Adult Intelligence Scale IV) är sannolikt det närmaste man kommer ett allmänt erkänt IQ-test. Den senaste versionen används i dag av yrkesverksamma psykologer över hela världen.[källa behövs] Olika IQ-tester har mycket stark korrelation med varandra, så en person brukar få mycket liknande resultat oberoende av vilket test som används (se generell intelligensfaktor).

Nedanför följer Wechslers värderingstabell som ger en uppfattning om en persons intellektuella nivå i förhållande till befolkningen som helhet.

IQ% av befolkningen
Under 70:mycket lågcirka 2,2 %
70-79:lågcirka 6,7 %
80-89:under normalcirka 16,1 %
90-109:normalcirka 50,0 %
110-119:över normalcirka 16,1 %
120-129:högcirka 6,7 %
130+:mycket högcirka 2,2 %

IQ mellan 70 och 85 benämns som normal begåvnings nedre del eller svag teoretisk begåvning och är inte ovanligt, medan personer med ett IQ under 70 ofta uppfyller kriterierna för någon form av mental utvecklingsstörning.[13]

Se även

Referenser

Externa länkar