Jessie Diggins

Diggins föddes i Woodbury nära Saint Paul och växte upp i Afton i Minnesota, där hon än idag är bosatt.^[1] Som tonåring led hon av bulimi och är idag engagerad i frågor rörande upplysning om och motverkande av ätstörningar.^[6]

2011–2014

Diggins världscupdebuterade den 20 februari 2011 på sprinten i Drammen där hon slutade på 46:e plats.^[7] Hon deltog vid världsmästerskapen 2011 i Oslo och uppnådde där en 28:e plats i skiathlonloppet som bästa individuella resultat.

I sin första tävling under den följande säsongen, på sprinten i Milano den 14 januari 2012, tog Diggins sina första världscuppoäng när hon slutade på 18:e plats.^[8] Dagen efter tog hon sin första pallplats i världscupen, i sin tredje världscuptävling någonsin, när hon tillsammans med Kikkan Randall slutade tvåa i sprintstafetten.^[9]

Den 7 december 2012 tog hon sin första världscupseger i en lagtävling när hon tillsammans med Randall vann sprintstafetten i Québec.^[10] Senare under säsongen, den 24 februari 2013, vid världsmästerskapen i Val di Fiemme, upprepade Diggins och Randall bedriften när de vann guld i just sprintstafett, före det svenska och det finska laget. VM-guldet var USA:s första i längdåkning någonsin.^[11][12]

Vid de olympiska vinterspelen 2014 som arrangerades i Sotji deltog Diggins i fyra av sex lopp och uppnådde en åttondeplats i skiathlon som bästa resultat.

2015–2017

Under säsongen 2015/2016 tog Diggins sin första individuella pallplats tillika seger i världscupen när hon vann den sjätte etappen av åtta i Tour de Ski, 5 km i fristil med individuell start, med en knapp sekunds marginal till tvåan Heidi Weng.^[13] I den totala sammanställningen i touren slutade Diggins på tionde plats.

Världsmästerskapen 2017 i Lahtis blev en stor framgång för Diggins som ställde upp i fem av sex lopp och tog två medaljer. På den inledande individuella sprinten, som gick av stapeln den 23 februari, tog hon silver, slagen av endast Maiken Caspersen Falla.^[14] I sprintstafetten den 26 februari blev hon bronsmedaljör tillsammans med Sadie Bjornsen efter att ha vunnit i en spurt om tredjeplatsen mot Stina Nilsson från det svenska laget. I stafetten körde Diggins den sista sträckan för det amerikanska laget som slutade på fjärde plats. Hon slutade femma på 30 km och bröt skiathlonloppet.

2017–2019

Säsongen 2017/2018 blev mycket framgångsrik för Diggins som med åtta pallplatser i världscupen varav två segrar uppnådde en andraplats i den totala världscupen, endast 40 poäng bakom segrande Heidi Weng. Diggins slutade dessutom trea i distanscupen, 95 poäng bakom Weng och även slagen av Ingvild Flugstad Østberg. I Tour de Ski uppnådde hon en tredjeplats i den totala sammanställningen, som även den vanns av Weng före Østberg.^[15] Under säsongens avslutande minitour i Falun slutade hon på andraplats i den totala sammanställningen bakom Marit Bjørgen efter att ha uppnått den snabbaste individuella tiden i den avslutande jaktstarten över 10 km i fristil.

I februari 2018 gjorde världscupen uppehåll för de olympiska vinterspelen i Pyeongchang, där Diggins deltog i alla sex tävlingar i längdåkning. Den 21 februari deltog hon tillsammans med Kikkan Randall i sprintstafetten och vann guld. Diggins, som körde den andra, fjärde och avslutande sträckan, tog laget till seger efter att ha hållit Sveriges Stina Nilsson och Norges Maiken Caspersen Falla bakom sig på upploppet och korsade mållinjen med en segermarginal på två tiondelar till det svenska laget.^[16] Guldet var USA:s första olympiska guld i längdåkning någonsin.^[17] I de individuella loppen uppnådde Diggins 5:e (skiathlon), 6:e (sprint i klassisk stil), 5:e (10 km i fristil), samt 7:e (30 km i klassisk stil) plats. Hon körde också den avslutande sträckan för USA i stafetten, där laget slutade på femte plats bakom Norge, Sverige, OAR och Finland.

2020–2021

Säsongen 2020/2021, som skulle bli Diggins framgångsrikaste i karriären, inledde lite skakigt med en 24:e, 22:a respektive 15:e plats i de tre tävlingarna under minitouren i Ruka den 27-29 november. Även under säsongens andra världscuphelg i Davos den 12-13 december, där varken Norges, Sveriges eller Finlands landslag fanns på plats, nådde hon placeringar en bit utanför pallen: 13:e plats i sprint och sjunde plats på 10 km i fristil. I det individuella sprintloppet i Dresden den 19 december nådde hon final och hamnade där strax utanför pallen på en fjärdeplats. Dagen efter nådde hon ytterligare en fjärdeplats i sprintstafetten tillsammans med Sophie Caldwell Hamilton.

Under säsongens Tour de Ski den 1-10 januari, där Norge inte heller fanns på plats men där väl svenska och finska åkare deltog, radade Diggins upp flera fina placeringar. På de åtta etapperna slutade hon 3:a, 3:a, 1:a, 1:a, 3:a, 9:a, 10:a och 2:a, vilket säkrade henne segern i den totala sammanställningen av Tour de Ski, cirka 1 minut 25 sekunder före Julija Stupak på andra plats och 2 minuter före Ebba Andersson på tredje plats.^[18] Hon blev därmed den första icke-europeiska åkaren att vinna touren.^[2] I och med totalsegern tilldelades hon 400 världscuppoäng vilket var tillräckligt för att ta över ledningen i den totala världscupen, en ledning som hon behöll under resten av säsongen.

Även efter touren fortsatte Diggins att uppnå framgångar i världscupen. Den 29 januari i Falun vann hon på 10 km i fristil med individuell start före Norges Therese Johaug, och blev därmed den första att besegra Johaug i ett 10-kilometerslopp med individuell start sedan 2016.^[19] Diggins tog under säsongen sammanlagt 9 pallplatser varav 4 segrar, inklusive totalsegern i Tour de Ski.

Under världsmästerskapen 2021 i Oberstdorf ställde Diggins upp i fyra tävlingar och uppnådde en fjärdeplats på 10 km i fristil som bästa individuella resultat. I stafetten körde hon den fjärde sträckan för USA:s lag och spurtade om bronset mot Finlands Krista Pärmäkoski, men fick se sig slagen med bara någon sekund. Därmed tog hon det amerikanska laget till en fjärdeplats.^[20]

Världscupen

Individuella pallplatser

Diggins har 60 individuella pallplatser i världscupen: 21 segrar, 12 andraplatser och 27 tredjeplatser.

Säsong	Datum	Plats	Disciplin	Placering
2015/16	8 januari 2016	Toblach	5 km individuell start (F)	1:a
	23 januari 2016	Nové Město na Moravě	10 km individuell start (F)	3:a
	20 februari 2016	Lahtis	Sprint (F)	2:a
	1 mars 2016	Gatineau	Sprint (F)	3:a
	12 mars 2016	Canmore	10 km jaktstart (K)	3:a
2016/17	3 december 2016	Lillehammer	5 km individuell start (F)	1:a
	3 januari 2017	Oberstdorf	5 + 5 km skiathlon	2:a
	6 januari 2017	Toblach	5 km individuell start (F)	1:a
2017/18	1 januari 2018	Lenzerheide	10 km jaktstart (F)	3:a
	7 januari 2018	Val di Fiemme	9 km jaktstart (F), klättring	3:a
	7 januari 2018	Tour de Ski	Slutresultat	3:a
	28 januari 2018	Seefeld	10 km masstart (F)	1:a
	7 mars 2018	Drammen	Sprint (K)	3:a
	11 mars 2018	Oslo	30 km masstart (F)	2:a
	18 mars 2018	Falun	10 km jaktstart (F)	1:a
	18 mars 2018	Världscupavslutningen	Slutresultat	2:a
2018/19	29 december 2018	Toblach	Sprint (F)	3:a
	1 januari 2019	Val Müstair	Sprint (F)	3:a
	3 januari 2019	Oberstdorf	10 km jaktstart (F)	3:a
	16 februari 2019	Cogne	Sprint (F)	1:a
	17 mars 2019	Falun	10 km individuell start (F)	3:a
2019/20	1 december 2019	Ruka	10 km jaktstart (F)	3:a
	7 december 2019	Lillehammer	7,5 + 7,5 km skiathlon	2:a
	15 december 2019	Davos	10 km individuell start (F)	3:a
	4 januari 2020	Val di Fiemme	Sprint (K)	3:a
	26 januari 2020	Oberstdorf	Sprint (K)	3:a
2020/21	1 januari 2021	Val Müstair	Sprint (F)	3:a
	2 januari 2021	Val Müstair	10 km masstart (K)	3:a
	3 januari 2021	Val Müstair	10 km jaktstart (F)	1:a
	5 januari 2021	Toblach	10 km individuell start (F)	1:a
	6 januari 2021	Toblach	10 km jaktstart (K)	3:a
	10 januari 2021	Val di Fiemme	10 km masstart (F)	2:a
	10 januari 2021	Tour de Ski	Slutresultat	1:a
	29 januari 2021	Falun	10 km individuell start (F)	1:a
	6 februari 2021	Ulricehamn	Sprint (F)	3:a
2021/22	3 december 2021	Lillehammer	Sprint (F)	2:a
	12 december 2021	Davos	10 km individuell start (F)	2:a
	28 december 2021	Lenzerheide	Sprint (F)	1:a
	31 december 2021	Oberstdorf	10 km masstart (F)	1:a
	12 mars 2022	Falun	10 km individuell start (F)	3:a
2022/23	2 december 2022	Lillehammer	10 km individuell start (F)	1:a
	17 december 2022	Davos	Sprint (F)	2:a
	18 december 2022	Davos	20 km individuell start (F)	1:a
	27 januari 2023	Les Rousses	10 km individuell start (F)	3:a
	3 februari 2023	Toblach	Sprint (F)	3:a
	4 februari 2023	Toblach	10 km individuell start (F)	2:a
	12 mars 2023	Oslo	50 km masstart (F)	3:a
2023/24	26 november 2023	Ruka	20 km masstart (F)	2:a
	2 december 2023	Gällivare	10 km individuell start (F)	1:a
	10 december 2023	Östersund	10 km individuell start (F)	1:a
	16 december 2023	Trondheim	20 km skiathlon (F)	2:a
	31 december 2023	Toblach	10 km individuell start (K)	3:a
	1 januari 2024	Toblach	20 km jaktstart (F)	1:a
	3 januari 2024	Davos	Sprint (F)	3:a
	4 januari 2024	Davos	20 km jaktstart (K)	3:a
	7 januari 2024	Tour de Ski	Slutresultat	1:a
	28 januari 2024	Goms	20 km masstart (F)	1:a
	9 februari 2024	Canmore	15 km masstart (F)	1:a
	18 februari 2024	Minneapolis	10 km individuell start (F)	3:a
	17 mars 2024	Falun	20 km masstart (F)	1:a

Pallplatser i lag

I lag har Diggins elva pallplatser i världscupen: två segrar, fyra andraplatser och fem tredjeplatser.

Säsong	Datum	Plats	Disciplin	Placering	Lagkamrat(er)
2011/12	15 januari 2012	Milano	Lagsprint (F)	2:a	Kikkan Randall
2012/13	25 november 2012	Gällivare	4 x 5 km stafett	3:a	Brooks / Randall / Stephen
	7 december 2012	Québec	Lagsprint (F)	1:a	Kikkan Randall
2013/14	8 december 2013	Lillehammer	4 x 5 km stafett	3:a	Randall / Bjornsen / Stephen
2015/16	6 december 2015	Lillehammer	4 x 5 km stafett	3:a	Brennan / Bjornsen / Stephen
	24 januari 2016	Nové Město na Moravě	4 x 5 km stafett	2:a	Caldwell / Bjornsen / Stephen
2019/20	8 december 2019	Lillehammer	4 x 5 km stafett	2:a	Caldwell / Bjornsen / Brennan
2021/22	19 december 2021	Dresden	Lagsprint (F)	2:a	Julia Kern
	13 mars 2022	Falun	4 x 5 km mixstafett	1:a	Brennan / Ketterson / Patterson
2022/23	5 februari 2023	Toblach	4 x 7,5 km stafett	3:a	Swirbul / Brennan / Kern
2023/24	3 december 2023	Gällivare	4 x 7,5 km stafett	3:a	Brennan / Laukli / Kern

Ställning i världscupen

Olympiska spel

Tävling	10 km	Skiathlon	30 km	Sprint	Stafett	Lagsprint
Sotji 2014	—	8:e	40:e	12:e	9:e	—
Pyeongchang 2018	5:e	5:e	7:e	6:e	5:e	Guld
Peking 2022	8:e	6:e	Silver	Brons	6:e	5:e

Världsmästerskap

Tävling	10 km	Skiathlon	30 km	Sprint	Stafett	Lagsprint
Oslo 2011	—	28:e	—	29:e	9:e	—
Val di Fiemme 2013	23:e	—	DNF	—	4:e	Guld
Falun 2015	Silver	—	DNF	—	4:e	8:e
Lahti 2017	—	DNF	5:e	Silver	4:e	Brons
Seefeld 2019	25:e	—	4:e	8:e	5:e	5:e
Oberstdorf 2021	4:e	15:e	—	24:e	4:e	—
Planica 2023	Guld	—	—	21:a	5:e	Brons

• Jessie Diggins på Internationella Skidförbundets webbplats