Kungariket Norge (1814)

kortlivad monarki i Nordeuropa 1814

Kungariket Norge (norska: Kongeriget Norge) återuppstod som stat i Norden den 17 maj 1814. Det efterträdde Danmark-Norge och ingick 4 november 1814 i personalunion med Kungariket Sverige.

Kungariket Norge
Kongeriget Norge (Norska)

1814
FlaggaVapen
Valspråk: Kungligt: Gud og fædrelandet
("Gud och fosterlandet")
Eidsvollseden: Enige og troe, indtil Dovre falder
("Enighet och tro till Dovrefjället faller")
Nationalsång: 'Norges Skaal'
HuvudstadChristiania
Största stadBergen
Språkdanska
norska
Samiska
Religionprotestantisk kristendom
Statsskickkonstitutionell monarki
Bildades1814


Upphörde1814


Folkmängd885 000[1] (1814)
ValutaNorsk riksdaler

Historia

Under 1814 utsattes Danmark-Norge för blockad av Storbritannien efter Kanonbåtskriget. Från 1808 blockerade britterna alla hamnarna i Norge, och spänningen steg. Från 1809 växte sig självständighetsrörelsen stark. 1812 och 1813 rådde hungersnöd i Norge.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2012.

Fotnoter

Externa länkar

Norges historia

Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Högmedeltiden (1035–1388)
Kalmarunionen (1388–1536)
Danmark-Norge (1536–1814)
Kungariket Norge (1814) (1814)
Svensk-norska unionen (1814–1905)
Unionsupplösningen (1905)
1905–1939 (1905–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–)