Långhornsbin

Långhornsbin (Eucera) är ett släkte av bin som ingår i familjen långtungebin.[1][2]

Långhornsbin
Eucera cinnamomea, sovande hane (märk de långa antennerna!) på en Carduus argentatus (piggtistelart).
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteLånghornsbin
Eucera
Vetenskapligt namn
§ Eucera
Eucera plumigera, hona, som hämtar nektar och pollen på en Phlomis viscosa (lejonsvansart).
Eucera plumigera, hona, som hämtar nektar och pollen på en Phlomis viscosa (lejonsvansart).
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning

Långhornsbin är kraftigt byggda bin med tät päls på mellankroppens och bakkroppens övre delar. Hanarna har påtagligt långa antenner, hos en del arter längre än kroppen, något som har gett släktet dess svenska trivialnamn. Bland andra könsskillnader kan nämnas att honorna har tvärränder av tätvuxna, korta hår på bakkroppen, samt att clypeus och labrum[a] är gulfärgade hos hanarna.[3] För båda könen gäller att clypeus är framträdande och utbuktande.[4] Kroppslängden varierar mellan 9 mm och 20 mm.[3]

Utbredning

Släktet förekommer i Amerika, Europa, Asien och Afrika, med tonvikt på Nordamerika och Europa.[5]

Arter i Sverige och Finland

I Sverige och Finland förekommer arten långhornsbi (Eucera longicornis). Den är klassificerad som livskraftig (LC) i båda länderna.[3][6]

Ekologi

I släktet finns både oligolektiska arter (födospecialister som håller sig till en enda växtfamilj, i extremfallet ett enda växtsläkte) och polylektiska arter (arter där individerna flyger till blommande växter från många olika familjer). Bland födospecialisterna är ärtväxter en vanlig födokälla.[7]

Fortplantning

De ingående arterna är solitära, det viss säga icke samhällsbildande bin. Hos vissa arter kan det emellertid förekomma att flera honor bygger bon i kolonier. Varje hona svarar emellertid själv för bobyggnaden. Bona grävs ut i sand- eller lerjord på slätmark eller flacka bankar. De fullbildade individerna kommer fram mycket tidigt. De nykläckta hanarna svärmar ofta över boplatser i väntan på att honorna skall komma fram (oparade honor ger ifrån sig en speciell lukt som lockar till sig hanar). Hanarna slåss ofta inbördes om möjligheten att para sig med en viss hona. Striderna är intensiva och leder ofta till döden.[7]

Bildgalleri

Dottertaxa till långhornsbin, i alfabetisk ordning[1][5]

Anmärkningar

Källor

Externa länkar