Lena Olin

Skådespeleriet har alltid varit en stor del av Lena Olins liv. Olin har i en artikelintervju berättat att skådespeleriet var det som fick henne att komma över rädsla och blyghet.^[2] Ingmar Bergman har beskrivit henne som "en stark, vacker och levande person, häftigt emotionell, ibland kaotisk, utrustad med ett stabilt och väl fungerande bondförstånd".^[2]

Uppväxt

Lena Olin är dotter till skådespelarna Stig Olin och Britta Holmberg samt yngre syster till sångaren Mats Olin. Eftersom båda föräldrarna var skådespelare tillbringade hon mycket tid vid teatern. Uppväxten var privilegierad men även präglad av traumatiska och omtumlande familjehändelser.^[2]

Ingmar Bergman var en nära vän till Lena Olins föräldrar och närvarade under hennes uppväxt.^[2]

Tidigt liv och utbildning

År 1974 blev hon först tvåa i skönhetstävlingen Fröken Sverige och sedan utnämnd till vinnare av Miss Scandinavia. Hon har även verkat som sångerska och gav 1975 ut singeln Sommarbrevet (Jag skrev ett brev)/Människors glädje (Polar POS 1211).^[3]

Olin utbildade sig vid Scenskolan i Stockholm 1976–1979 (nuvarande Stockholms dramatiska högskola).^[4] Enligt Olin uppmuntrade Ingmar Bergman henne till att söka till scenskolan.^[2]

Efter examen från skådespelarutbildningen arbetade hon under ett decennium på Dramaten i Stockholm (1980–1991) där hon medverkade i bland annat i Shakespeares Kung Lear (också spelad på världsturné), August Strindbergs Ett drömspel och (mot Peter Stormare i) Fröken Julie (alla i regi av Ingmar Bergman), Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita, Carlo Goldonis Två herrars tjänare, Shakespeares En midsommarnattsdröm och i Lars Noréns Nattvarden.

Karriär

Hennes genombrott på film kom med Ingmar Bergmans tv-film Efter repetitionen (1984) där Bergman specialskrev en av huvudrollerna för Olin.^[2] Dessförinnan hade hon även medverkat i en mindre roll i Fanny och Alexander och haft en roll i Hasseåtages kultfilm Picassos äventyr. Rollen i Efter repetitionen gjorde att Olin fick uppmärksamhet internationellt och ledde senare till rollen som Sabina i Varats olidliga lätthet (1988) som kom att bli Olins stora internationella genombrott som skådespelare.^[2]

För filmen Fiender, en berättelse om kärlek blev hon nominerad till en Oscar och mottog New Yorks filmkritikers pris 1989. Hon spelade mot Robert Redford i Sydney Pollacks Havanna, mot Richard Gere i Mr. Jones, mot Gary Oldman i Romeo is Bleeding. Det gick snabbt och hände mycket i hennes liv och hon tvingades även avstå många roller. Därför tackade hon nej till Sharon Stones roll i Basic Instinct från 1992.^[2]

Sedan hon gifte sig med Lasse Hallström 1994 och de flyttade till USA har Olin medverkat i en del större Hollywood-filmer som Roman Polanskis The Ninth Gate (där hon spelar mot Johnny Depp), United States of Leland, Hollywood Homicide och The Reader. Hon fick också Ingmar Bergmanpriset 1980.

Sin kanske mest populära framgång hittills fick Olin när hon 2002 tackade ja till sin första roll inom tv-branschen i USA: rollen som Irina Derevko i spionserien Alias (en roll som seriens skapare J.J. Abrams själv handplockade henne till) är enligt kritiker och publik hennes kanske främsta rollprestation på film och tv någonsin.^{[källa behövs]} Serien blev en tittarsuccé inte bara i USA, utan även i stora delar av Europa. För rollen fick hon också en prestigefylld Emmy-nominering för Best Supporting Actress 2003.

Olin har även medverkat i mindre roller i två av makens filmer: Chocolat och Casanova.

År 2012 medverkade hon i Robert F. Kennedy Center for Justice & Human Rights internationella kampanj för mänskliga rättigheter och spelade tillsammans med Dramaten-skådespelare och Martin Sheen Ariel Dorfmans pjäs Mod utan gränser / Speak Truth to Power: Voices From Beyond the Dark på Dramaten. Pjäsen bygger på intervjuer av 50 olika överlevande offer och förkämpar för mänskliga rättigheter runt om i världen, samt på en bok av Robert Kennedys dotter Kerry Kennedy. Den 19 februari 2014 medverkade hon i en uppmärksammad specialuppläsning av pjäsmanifestationen i Europaparlamentet i Bryssel. Det skedde tillsammans med de amerikanska skådespelarna Dennis Haysbert och Dylan Bruno samt Europaparlamentariker från olika länder. Denna gång tillägnades den den i Eritrea fängslade svenske journalisten Dawit Isaak.^[5][6][7]

Hon var sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 på Sveriges Radio P1 2007 och 2015. I det sistnämnda berättade hon då om, att hon under tidig barndom förlorade sin bror Per och om hennes far Stig, som blev svårt handikappad, två trauman som påverkat hela hennes liv.^[8]

År 2018 var hon modell i Kappahls reklamkampanj.^[2] Lena Olin läste Nyårsklockan i SVT 2022.

I Lasse Hallströms film Hilma (2023) porträtterar Olin konstnären Hilma af Klint. Hallström och Olins gemensamma dotter Tora Hallström spelar rollen som af Klint i unga år. Inför Guldbaggegalan 2024 nominerades Olin till sin första guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i Andra akten.^[9]

Familjeliv

Olin träffade regissören Lasse Hallström 1990^[2] och är sedan 1994 gift och bosatt med honom i Bedford utanför New York i USA och utanför Stockholm. Tidigare levde hon under flera år tillsammans med skådespelaren Örjan Ramberg. Hon har två barn, en son från förhållandet med Örjan Ramberg och en dotter med Lasse Hallström.

Roller

• Wikimedia Commons har media som rör Lena Olin.
  Bilder & media
• Lena Olin på Internet Movie Database (engelska)
• Lena Olin på Svensk Filmdatabas
• Lena Olin i Dramatens rollbok
• Ingmar Bergman-stiftelsen, om Lena Olin