Lev Landau

sovjetisk fysiker

Lev Davidovitj Landau (ryska: Ле́в Дави́дович Ланда́у), född 22 januari 1908 i Baku (Azerbajdzjan), död 1 april 1968 i Moskva, var en sovjetisk teoretisk fysiker.

Lev Landau Nobelpristagare i fysik 1962
FöddЛев Давидович Ландау
9 januari 1908 (g.s.)[1]
Baku[2]
Död1 april 1968[1][3][4] (60 år)
Moskva[5]
BegravdNovodevitjekyrkogården[6]
kartor
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Demokratiska republiken Azerbajdzjan och Sovjetunionen
Utbildad vidfakulteten för fysik och matematik vid Sankt Petersburgs universitet,
Baku statsuniversitet,
Baku Polyteknikum, [7]
SysselsättningFysiker[8][9], universitetslärare, teoretisk fysiker, fackboksförfattare, uppfinnare, matematiker
ArbetsgivareIoffe institutet (1931–1932)
Charkiv institut för fysik och teknik (1932–1935)[7]
Charkivs universitet (1935–1937)[7]
Moskvas institut för fysik och teknologi (1937–1938)[7]
Institutet för fysikproblem (1939–1962)[7]
Moskvauniversitetet (1943–1947)
MakaKonkordija Terentʹevna Landau-Drobanceva
FöräldrarLjubov' Harkavy-Landau
Utmärkelser
Hedersmärke-orden (1943)
Arbetets Röda Fanas orden (1945)
Statliga Stalinpriset (1946)
Leninorden (1949)
Socialistiska arbetets hjälte (1954)
Utländsk ledamot av Royal Society (1960)
Max Planck-medaljen (1960)
Fritz London Memorial Prize (1960)
Nobelpriset i fysik (1962)[10][11]
Leninpriset (1968)
Leninorden (1968)
Redigera Wikidata

Biografi

Landau bidrog med viktiga upptäckter på flera områden. Han upptäckte bland annat metoden med täthetsmatriser inom kvantmekanik tillsammans med Felix Bloch (även om John von Neumann upptäckte dessa före dem), utvecklade den kvantmekaniska teorin för diamagnetism, teorin för suprafluiditet, teorin för andra ordningens fasövergångar, Ginzburg-Landau-teorin för supraledare, förklarade Landaudämpning inom plasmafysik och Landaupolen inom kvantelektrodynamik. 1962 belönades han med Nobelpriset i fysik för teorin om suprafluiditet.

Asteroiden 2142 Landau är uppkallad efter honom[12].

Källor

Externa länkar