Lucina Hagman | |
Född | 5 juni 1853[1][2] Kelviå[1], Finland |
---|---|
Död | 6 september 1946[1] (93 år) Helsingfors[1] |
Begravd | Sandudds begravningsplats[3] |
Medborgare i | Finland |
Sysselsättning | Politiker[4], lärare[5][1], författare, kvinnosakspolitiker |
Befattning | |
Ledamot av Finlands riksdag Finlands 1:a riksdag, Tavastlands valkrets (1907–1908)[6][1] Ledamot av Finlands riksdag, Satakunta valkrets (1917–1917)[1] | |
Politiskt parti | |
Ungfinska partiet[6] | |
Utmärkelser | |
Professors namn (1928)[7][1] | |
Redigera Wikidata |
Lucina Hagman, född 5 juni 1853 i Kelviå, Österbotten, död 6 september 1946 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog, skriftställare och kvinnosakskvinna. Hagman var en av kvinnorörelsens och samskoleidéns främsta förkämpar i Finland.
Lucina Hagman var yngsta dotter till länsmannen Nils Johan Erik Hagman och Sofia Margareta Nordman. Hon kom från ett svenskspråkigt hem, men lärde sig finska redan som barn.[8]
När familjen flyttade till Vasa 1865 gick Lucina i Svenska fruntimmersskolan i Vasa i fyra år. På den tiden var det ovanligt att flickor fick möjlighet att gå i skola och Lucinas systrar Sofia och Anna fick endast hemundervisning. Efter flickskolan var Lucina Hagman småskollärarinna i ett par år, och genomgick sedan Jyväskylä seminarium, där hon avlade lärarexamen 1875.[8] Hon blev föreståndare 1875 för en förberedande skola i Tavastehus och 1886 för den första finländska, till universitetet ledande samskolan i Helsingfors samt förestod sedan 1899 en ny, av henne öppnad sådan i samma stad.
Redan under skoltiden förundrades Hagman över kvinnornas underordnade ställning i samhället.[8] När samskolan för pojkar och flickor introducerades vid slutet av 1800-talet var hon en av de centrala förkämparna. År 1899 grundade hon samskolan Uusi Yhteiskoulu (på svenska: Den nya samskolan) och var dess rektor till 1935.[9] När hennes skola blev för liten grundade hennes brorsdotter, Lisa Hagman, en egen separat skola i anslutning till fasterns, och med namnet Yksityisluokat (på svenska: Privatklasserna).[10]
Mycket ivrigt ägnade hon sig åt kvinnofrågan och pläderade i flera utgivna skrifter för höjandet av kvinnans ställning inom samhället. År 1892 deltog hon i stiftandet av kvinnosaksförbundet Unionen och var dess första ordförande. År 1907 stiftade hon en politisk kvinnoförening, Finska kvinnoförbundet. Hon var även med om att starta Finlands första nykterhetsförening och martharörelsen.[11]
Efter att Finland tog i bruk allmän och lika rösträtt år 1906 var Lucina Hagman bland de första ledamöterna som valdes in i enkammarlantdagen 1907, som representant för det Ungfinska partiet. Hon utsågs till ordförande i kulturutskottet, men föll 1908 igenom vid valet.
Hagman publicerade läseböcker för skolan samt uppfostringsskrifter, bland dem Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897; "Min erfarenhet om samuppfostran"). År 1928 fick hon professorstitel.
Lucina Hagman ligger begravd på Sandudds begravningsplats, gamla delen.[12]
|