Luftvärnsfordon

Luftvärnsfordon[1][2] är stridsfordon som är beväpnade med vapen avsedda för luftvärn, till exempel luftvärnskanoner eller luftvärnsrobotar, alternativt bådadera, vars uppgift är att agera mobilt skydd för markenheter mot luftattacker.

Pantsir-SA
Luftvärnskanonvagn m/43, Lvkv m/43, Sveriges första luftvärnskanonvagn i tjänst.
Luftvärnsrobotsystemet Air Defense Anti-Tank System, ADATS, av Oerlikon Contraves i Schweiz, här monterad på ett amerikanskt M2/M3 Bradley-chassi.

Luftvärnsfordon bygger ofta på splitterskyddade eller pansrade chassin vilka har försetts med luftvärnsvapen i öppen lavett eller i kanontorn. Detta skapar en mobil och skyddad plattform för luftvärnskrigföring. Chassit är ofta baserat på ett existerande chassi från en stridsvagn eller liknande fordon men det finns även flera exempel där chassit är konstruerad från grunden till bruk som luftvärnsfordon.

Luftvärnsfordon har ofta kort till medellång räckvidd beroende på dess beväpning och används därför primärt mot lågflygande flygplan och helikoptrar som understödsflyg och stridshelikoptrar.[1]

Det finns även luftvärnsrobotsystem på självdrivna plattformar som inte klassas som luftvärnsfordon i klassens sanna mening. Detta då de inte kan skjuta under gång (körbart läge) utan behöver gå från transportläge till eldläge likt ett stationärt luftvärnsrobotsystem för strid. Dessa benämns robotavfyrningsplattform (engelska: TEL, TELAR, TLAR, etc) och särklassas.

Historia

Exempel på ett luftvärnsfordon från första världskriget.

Särskilda luftvärnsfordon började byggas redan under första världskriget men fick större betydelse under mellankrigstiden och andra världskriget när man behövde ett fordon som kunde skydda fordonskolonner från attackerande flygplan. Från början hade luftvärnsfordon primärt kulsprutor och lätta automatkanoner (och till viss del även vanliga luftvärnskanoner) som beväpning, men med tiden krävdes kraftfullare beväpning vilket ledde till tyngre automatkanoner och slutligen till robotar. I modern tid är luftvärnsfordon primärt beväpnade med både robot- och kanonbeväpning.

Typer och benämningar

Det finns flera typer av luftvärnsfordon. Vissa skiljer sig i underrede då de har hjul, band eller bådadera, medan andra skiljer sig i beväpning som kanoner eller robot. I modern tid har många system integrerad radar i stridsfordonet men det finns även system som saknar radar.[3]

I Sverige har man ett par standardiserade benämningar för olika typer av luftvärnsfordon:

Delbenämningen vagn syftar på att fordonets chassi är banddrivet och pansrat (projektilskyddat) likt ett stridsfordon eller en stridsvagn. Om chassit enbart är splitterskyddat används delbenämningen bandvagn eller terrängbil beroende på ifall chassit har band eller hjul.

Typexempel på luftvärnsfordon

Lista över diverse luftvärnsfordon (urval)

Nedan listas diverse luftvärnsfordon per olika nationer. Vissa fordon/system är enbart exportprodukter eller prototyper som aldrig tagits i bruk.

Svenska luftvärnsfordon

Landsverk L-62 Anti
Svenska luftvärnsfordon efter årtal
BeteckningFabrikatnamnSkrovÅrgångHuvudbeväpning
-Landsverk L-62 AntiL-60 derivat19401 × 40 mm lvakan m/36
Pbil m/31 "utförande 1942"Bofors -Chevrolet/Volvo 4x419421 × 20 mm akan m/40B
Lvkv fm/43Lvkv 41LandsverkL-60 derivat19462 × 40 mm lvakan m/36-43 lvkv
Lvkv fm/49Lvkv 42Bofors VAK 4049ändamålsbyggt19531 × 40 mm lvakan m/48
-Bofors VEAK 4062VK 105-derivat19652 × 40 mm lvakan m/48
-Bofors ARMADM11319821 × RBS 70
Lvrbv 701-Ikv 103-derivat19841 × RBS 70
-Bofors TRINITYMOWAG Shark19841 × 40 mm lvakan m/48
-Bofors BOSAMM113/ACV Puma19948 × RBS 70 BOLIDE
-Bofors TRIDONVolvo A30 (pansrad)19951 × 40 mm lvakan m/48
Lvkv 9040Bofors TRIADCV9019971 × 40 mm akan m/70B
-Bofors TRIKAVolvo A3019981 × 40 mm lvakan m/48
-Bofors ASRAD-RM11320014 × RBS 70 BOLIDE
-Bofors BAMSE SRSAMSuper Stallion 8×820146 × RBS 23 BAMSE (robotavfyrningsplattform)
Elde 98Dhiel IRIS-T SLSBV41020184 × RBS 98 IRIS-T (robotavfyrningsplattform)

Tyska luftvärnsfordon

Ryska luftvärnsfordon

Tor-M2DT
MGMC M16

Amerikanska luftvärnsfordon

  • MGMC M13 - amerikansk luftvärnshalvbandvagn med två 12,7 mm tksp
  • CGMC M15 - amerikansk luftvärnshalvbandvagn med två 12,7 mm tksp och en 37 mm lvakan
  • MGMC M16 - amerikansk luftvärnshalvbandvagn med fyra 12,7 mm tksp
  • TGMC M19 - amerikansk luftvärnskanonvagn med två 40 mm lvakan
  • M42 Duster - amerikansk luftvärnskanonvagn med två 40 mm lvakan
  • M163 VADS - amerikansk luftvärnskanonvagn med en 20 mm lvakan
  • M247 Sergeant York - amerikansk luftvärnskanonvagn med två 40 mm lvakan

Mer bilder

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Self-propelled anti-aircraft weapon, anti-aircraft weapon 25 oktober 2019.

Noter