Messier 9 (M9) även känd som NGC 6333 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Ormbäraren där den befinner sig i den södra delen av stjärnbilden sydväst om Eta Ophiuchi, och ligger ovanför ett mörkt moln av stoft som betecknas Barnard 64.[4][7] Den upptäcktes den 28 maj 1764 av Charles Messier som införde den som nummer 9 i sin katalog över ickekometliknande objekt. Messier beskrev objektet som en ”nebulosa utan stjärnor”.[8] År 1783 kunde den engelske astronomen William Herschel använda sitt teleskop för att upplösa enskilda stjärnor inom hopen. Han uppskattade den till 7-8 bågminuter i diameter med stjärnor tätt packade nära mitten.[9]

Messier 9
Klotformiga stjärnhopen Messier 9, fotograferad av Hubbleteleskopet . Foto: NASA /ESA
Observationsdata
StjärnbildOrmbäraren
Rektascension17t 19m 11,78s[1]
Deklination-18° 30′ 58,5″[1]
KlassVIII[3]
Avstånd25 800 [2] ljusår
Skenbar storlek9,3 bågminuter [4]
Skenbar magnitud+7,9[4]
Fysiska egenskaper
Massa4,22 x 105[2] solmassor
Uppskattad ålder12,0[5] miljarder år
Upptäckt
Upptäcktsår1764
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
M 9, NGC 6333, HD 156587[6]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Egenskaper

Messier 9 befinner sig på ett beräknat avstånd på 5 500 ljusår från Vintergatans centrum och 25 700 ljusår från jorden. Den har en skenbar magnitud på 7,9 och är inte synlig med blotta ögat, men har en vinkeldiameter på 9,3 bågminuter och kan ses med ett litet teleskop.[4]

Den totala luminositeten för Messier 9 är ca 120 000 gånger solens, den absoluta magnituden är -8,04. De ljusaste enskilda stjärnorna i M9 är av skenbar magnitud 13,5, vilket gör dem synliga i måttligt stora teleskop. Det har funnits 24 variabla stjärnor i M9: 21 RR Lyrae variabler, plus en långperiodig variabel, Typ II Cepheid, och en Algol förmörkelsevariabel. Inga blå eftersläntrare eller SX Fenicis-variabler har upptäckts. Baserat på perioderna för RR Lyr-variablerna klassificeras stjärnhopen som en klotformig Oosterhoff typ II-, vilket utesluter ett utomgalaktiskt ursprung.[10]

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 9, 21 maj 2021.

Noter

Externa länkar

   NGC 5270  •  NGC 5271  •  NGC 5272  •  NGC 5273  •  NGC 5274