Nidarosdomen

domkyrka i Trondheim, Norge

Nidarosdomen (norska: Nidaros domkirke) är en domkyrka belägen i Trondheim, Norge. Den är nordens näst största domkyrka (efter Uppsala domkyrka)[1] och anses som den viktigaste kyrkan i Norge. Den var Norges kröningskyrka och är säte för Nidaros stift, som täcker Trøndelag fylke. Nidarosdomens arkitektur är huvudsakligen gotisk, med romanska inslag.

Nidarosdomen
Nidaros domkirke
Kyrka
LandNorge Norge
LänTrøndelag fylke
OrtTrondheim
TrossamfundNorska kyrkan
StiftNidaros
Sittplatser1 850  
ArkitektHeinrich Ernst Schirmer, Christian Christie
StilGotisk, romansk
MaterialTäljsten
Invigd1070
Geonames7284326

Historia och betydelse

På platsen för Nidarosdomen har det tidigare funnits ett kapell men efter att kung Olav Haraldsson, även kallad Olav den helige, fått sin grav där började en större kyrka i sten byggas omkring 1070. På grund av att kung Olav helgonförklarades och fick sin grav i kyrkan lockade den till sig många pilgrimer som färdades på de olika Nidarosvägarna. 1152 blev Nidaros (nuvarande Trondheim) upphöjt till ärkestift för den norska kyrkoprovinsen och domen och dess stift styrde över ett område som sträckte sig över Norge, Härjedalen, Jämtland, Island, Grönland, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna och Hebriderna.

Under medeltiden kallades Nidarosdomen Cor Norvegiae (Norges hjärta) eftersom den då var "Norges evige konung" Olav den heliges gravkyrka. Vid det Nordiska sjuårskriget tog Erik XIV Olof den heliges hjälm och sporrar i krigsbyte från domen.

Nidarosdomen är idag en luthersk dom- och församlingskyrka och betraktas som Norges nationalhelgedom och kröningskyrka (fastän konungakröningar inte längre förekommer i Norge). I Eidsvollförfattningen som antogs den 17 maj 1814 slogs det fast att alla Norges regenter skulle krönas i Trondheim. Den siste kungen som kröntes i Nidarosdomen var Håkon VII 1906. Trots att Stortinget avskaffade kröningsceremonin 1908 har traditionen att välsigna Norges nya regent i Nidarosdomen levt vidare.

Byggnadshistorik

Kyrkan har byggts och byggts om under långa perioder ända fram till nutid. Den är i huvudsak uppförd i engelsk gotik.[2] De äldsta delarna av kyrkan är uppemot 850 år gamla. År 1743 tillverkade den jämtske skulptören Jonas Granberg högaltaret i barockstil.

Medeltida delar

Av den ursprungliga stenkyrkan som byggdes 1070–1090 finns idag knappast något kvar.

  • Huvudskeppet med torn, 1220–1240
  • Tvärskeppen, 1140–1180
  • Kapitelhuset, 1170–1180
  • Oktagonen, 1183–1210
  • Skeppet med västra entrén, 1248–1320

Bränder och reparationer

Kyrkan har vid flera tillfällen härjats av brand, senast 1719 efter ett åsknedslag. Därefter låg huvudskeppet länge mer eller mindre i ruiner.[3] År 1869 påbörjades under ledning av arkitekten Heinrich Ernst Schirmer en stor restaurering av katedralen, som bland annat syftade till att återskapa den rikt dekorerade västfasaden.[2] Arbetet blev i princip färdigt 1965, men inte förrän 2001 avslutades restaureringen formellt.

Galleri

Nidarosdomen. Vy från nordöst, 1857 respektive 2011.
Nidarosdomens västfasad, ca 1850-tal respektive 2006.


Domkyrkoorganister

Period[4]NamnLevnadstidÖvrigt
1640–1662Elias (Eliæ) Hasse (Hassius, Hass)Död 1662
1659–1663Jeremias Eliæ (Eliassen) HasseDöd 1663
1663–1686Cornelius CunoDöd 1686
1686–1688Poul Ciese (Giese)Död 1688
1688–1691Johan CunoDöd 1691
1688–1692Barbara BrouersStällföreträdande organist.
1691–1701Henrik Christian BorchgrevinckDöd 1701
1702–1708Christian Ollesen Rhode (Rohde, Rode)Död 1723Även kantor.
1740–1787Johan Daniel Berlin1714–1787
1778–1787Otto Jacob Grundt1753–1793Hjälporganist.
1787–1807Johan Heinrich Berlin1741–1807
1807Petter Eberg1765–1815Även stadsmusikant.
1807–1857Johan Christian Tellefsen1774–1857Även kantor.

Se även

Källor

Noter

Externa länkar