Nille Lindgren

svensk översättare

Nils Åke Reinhold (Nille) Lindgren, född 24 juni 1946 i Västerås, död 15 augusti 2021 i Simrishamn,[3] var en svensk översättare.

Nille Lindgren
Född24 juni 1946[1]
Västerås, Sverige
Död15 augusti 2021[1] (75 år)
Simrishamn, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare
Utmärkelser
Elsa Thulins översättarpris (2016)[2]
Redigera Wikidata

Nille Lindgren översatte från 1983 omkring 125 böcker från engelska,[4] huvudsakligen skönlitteratur och biografier. Bland författare han översatte märks Alain de Botton och Reginald Hill. 2017 tilldelades Lindgren Elsa Thulins översättarpris 2016 för en framstående översättargärning.[5]

Översättningar (urval)

  • Paula Gosling: Blues för vänster hand (Loser's blues) (Wahlström & Widstrand, 1983)
  • Elmore Leonard: LaBrava (LaBrava) (Wahlström & Widstrand, 1985)
  • Lawrence Sanders: Den tredje dödssynden (The third deadly sin) (Wahlström & Widstrand, 1987)
  • John Irving: En bön för Owen Meany (A prayer for Owen Meany) (Gedin, 1989)
  • James Lee Burke: Neonregnet (The neon rain) (Wiken, 1991)
  • Douglas Adams: I stort sett menlös: del 5 i Liftarens guide-trilogin (Mostly harmless) (Bonnier Alba, 1993)
  • Joseph Heller: Slutspel (Closing time) (Gedin, 1995)
  • Gitta Sereny: Albert Speer och sanningen (Albert Speer: his battle with truth) (Bonnier Alba, 1997)
  • Joyce Carol Oates: Brudgummen (The Barrens) (Natur och kultur, 2002)
  • Colm Tóibín: Mästaren (The master) (Bonnier, 2005)
  • Gary Shteyngart: Absurdistan (Absurdistan) (Natur och kultur, 2007)
  • Michael Ondaatje: Kattens bord (The cat's table) (Natur och kultur, 2012)
  • Richard Ford: Kanada (Canada) (Bromberg, 2013)
  • Masha Gessen: Ord kan krossa betong: berättelsen om Pussy Riot (Words will break cement) (översatt tillsammans med Thomas Grundberg, Bromberg, 2014)

Källor

Externa länkar