Pithecia mittermeieri
Pithecia mittermeieri är en primat i släktet plymsvansapor som förekommer i Sydamerika. Populationen infogades före 2014 i andra arter av samma släkte.[2] Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar zoologen Russel Mittermeier som är aktiv vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN).[3]
| Pithecia mittermeieri Status i världen: Sårbar[1] | |
 Hanne av arten eller av den liknande Pithecia irrorata | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Pitheciidae |
| Släkte | Plymsvansapor Pithecia |
| Art | Pithecia mittermeieri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pithecia mittermeieri | |
| Auktor | Marsh, 2014 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområdet för olika plymsvansapor, Pithecia mittermeieri i orange och delar av den gråa regionen längre söderut | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende
Arten blir utan svans 35 till 46 cm lång och svanslängden är 41 till 49 cm. På grund av flera inblandade vita hår i den svartaktiga pälsen är utseendet ganska variabelt. På bröstet finns en orange fläck. Hos honor finns inte lika många vita hår som hos hannar och fläcken på bröstet är mindre.[3]
Utbredning och ekologi
Utbredningsområdet ligger främst i Brasilien mellan Rio Madeira och Rio Aripuanã. Det sträcker sig över delstaterna Amazonas, Pará, Rondonia och Mato Grosso. Kanske når arten norra Bolivia. Denna plymsvansapa lever i låglandet upp till 200 meter över havet. Den vistas i regnskogar, i andra skogar som ofta översvämmas och i träskmarker med palmer av släktet Mauritia. Exemplaren besöker ibland förändrade skogar.[1]
Exemplaren bildar ganska ofta blandade flockar med primater av släktena springapor, vrålapor, spindelapor, dödskalleapor, tamariner och ullapor. Allmänt antas att beteendet är lika som hos andra plymsvansapor.[1]
Hot
Beståndet hotas av skogsröjningar och av jakt. Enligt uppskattningar minskar hela populationen med 30 procent mellan 2001 och 2030. IUCN listar Pithecia mittermeieri som sårbar (VU).[1]