René Bazin

René François Nicolas Marie Bazin, född 26 december 1853 och död 19 juli 1932, var en fransk författare, ledamot av franska akademin.

René Bazin
Född	René François Nicolas Marie Bazin 26 december 1853[1][2][3] Angers[2]
Död	20 juli 1932[1][4][3] (78 år) Paris åttonde arrondissement, Frankrike
Andra namn	Bernard Seigny
Medborgare i	Frankrike[4][5]
Utbildad vid	Institution Mongazon Université catholique de l'Ouest juridiska fakulteten i Paris
Sysselsättning	Författare[6], journalist, diktarjurist, universitetslärare
Befattning
Stol nummer 30 i Franska akademien (1903–1932)
Arbetsgivare	Université catholique de l'Ouest
Maka	Aline Bricard (g. 1876–)[7]
Barn	Élisabeth Sainte-Marie Perrin (f. 1879) Marie René-Bazin (f. 1883) Louis René-Bazin (f. 1892)
Föräldrar	Alfred Bazin Élisabeth Meauzé
Släktingar	Hervé Bazin
Utmärkelser
Prix Montyon (1893) Prix Vitet (1896) Officer av Hederslegionen (1920)[2] Storkors av Gregoriusorden (1923)[8]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Bazin debuterade 1899 med bonderomanen La terre qui meurt, påverkad av Maurice Barrès och en del av Paul Bourgets senare författarskap ett uttryck för bonderomanetiken och "regionalismen". Bland Bazins många senare bonde- och reseskildringar, varav Familjen Oberlé och Bretagnarens och hans hustru finns i svensk översättning, anses Les Oberlé (1901) vara den bästa.