Thailands flygvapen

I februari 1911 visade den belgiska piloten Charles Van Den Born upp det första flygplanet i dåvarande Siam vid Sa Pathum Horse Racing Course. Uppvisningen av flygplanet imponerade de statliga myndigheterna och den 28 februari 1912 skickade landet tre officerare till Frankrike för att lära dem flyga. Frankrike ansågs vid den tiden vara den viktigaste och främsta nationen gällande luftfart^{[källa behövs]}. I november 1913 återkom de tre officerarna till Siam. Med sig hade de åtta flygplan, fyra av Breguet Type III samt fyra Nieuport IV. I mars 1914 baserades flygplanen vid flygplatsen Don Mueang, efter att inledningsvis ha varit baserade i Sa Pathum.

Landets försvarsministerium bildade Siamese Flying Corps, och inordnade flygkåren i Army Engineer Inspector General Department (ingenjörtrupperna). Dåvarande chef för ingenjörtrupperna, Prins Purachatra och hans bror Chakrabongse Bhuvanath blev huvudpersoner gällande utvecklingen av flygvapnet, vilket 1919 döptes till Royal Siamese Aeronautical Service. År 1937 avskildes flygkåren från armén och bildade Royal Siamese Air Force. Den 24 juni 1939 ändrade premiärminister Plaek Phibunsongkhram landets namn till Thailand vilket medförde att även flygvapnet namnändrades till Royal Thai Air Force.

Fastän Thailand förklarade sig neutralt inför det som utvecklade sig till andra världskriget och man hade försökt få till stånd en icke-aggressionspakt med de tre starkaste makterna i Asien (Storbritannien, Frankrike och Japan), blev man ändå till sist indragen i kriget. Mellan 1940 och 1941 var thailändska flygvapnet inblandat i det fransk-thailändska kriget. Där mötte det en sämre rustad flygstyrka och kunde därför vinna ett större antal luftdueller. Som en allierad till Japan stödde det thailändska flygvapnet landets armé 1942 vid ockupationen av dåvarande Burmas Shanstater. Flygvapnet deltog också i luftförsvaret av Bangkok då de allierade mellan åren 1942 och 1945 genomförde ett antal större anfall med bombflygplan över staden. En del av flygvapnets personal deltog även aktivt för att hjälpa motståndsrörelsen mot Japan.

Efter kriget involverade sig Thailand i Koreakriget genom att stödja FN-koalitionen med tre transportflygplan av typen C-47 Skytrain. Landet blev senare även inblandat i Vietnamkriget som en allierad till USA. Bland annat stödde flygvapnet de amerikanska styrkorna med samma typ av flygplan som man gjorde under Koreakriget. Man genomförde även ett antal flyganfall mot kommunistiska styrkor längs den Thailändska gränsen och inne i Laos, mot flygbasen i Ban Nam Ta. Även vid den thailändska gränsen mot Kambodja förekom sammandrabbningar mellan Thailand och Vietnam.

Efter att kalla kriget tog slut i början av 1990-talet deltog thailändska flygvapnet 1999 i Operation Border Post 9631, vilken utspelade sig längs den thailändska gränsen mot Burma. År 2003 bistod flygvapnet i evakueringar av utländska medborgare i Kambodja under upploppen i Phnom Penh.

Flygvapnet leds (2016) av Commander of the Royal Thai Air Force (thai: ผู้บัญชาการทหารอากาศไทย, svenska: befälhavaren för thailändska flygvapnet), Air Chief Marshal Prajin Jantong^[1] och har sitt högkvarter vid Don Muang Airbase, Bangkok, Thailand.

Flygvapnets kommandostruktur är uppdelad i fem grupper, flygstab, logistiskt understöd, utbildning, speciell service, och stridskrafter.

1. Flygstaben i Bangkok ansvarar för stabsfunktioner, planering och styr verksamheten.
2. Stridsgruppen.
3. Supportgruppen förser flygvapnet med teknik, kommunikation, ammunition, transport, kvartermästare och medicinsk support.
4. Utbildningsgruppen samordnar och övervakar flygvapnets samtliga utbildningsprogram.
5. Speciella servicegruppen har personalansvar över flygvapnets personal, samt samordnar och koordinerar flygvapnets verksamhet med den civila luftfarten.

Flygbaser

Flygvapnet upprätthåller ett antal moderna flygbaser, vilka är upprättade mellan 1954 och 1968. Samtliga aktiva baser har permanenta byggnader, samt material och personal för marksupport. Alla utom en flygbas anlades och användes av US Air Force fram till dess tillbakadragande från Thailand 1976. Underhållet av de flygbaser som USA efterlämnade i Thailand har visat sig vara kostsamt och antalet överstiger landets behov^{[källa behövs]}. Trots det är samtliga baser med tillhörande rullbanor fortfarande öppna och tillgängliga för utbildning och nödsituationer.

Högkvarter och stab ligger vid Don Muang airport, på motsatta sidan av rullbanan ligger Don Mueang internationella flygplats. Utöver Don Muang är Ubon Royal Thai Air Force Base i Ubon Ratchathani och Takhli Royal Thai Air Force Base i Takhli två stora flygbaser.

Flygskvadroner

Följande flygskvadroner är aktiva inom flygvapnet.

Royal Thai Air Force Commando Company

Royal Thai Air Force Commando Company är en enhet inom flygvapnet på drygt 100 man och flygvapnets "Special Combat Operations Squadron". Enheten bildades 1970 och är baserad vid Don Muang Airport. Enheten har bland annat som uppgift att avbryta kapningsförsök.

Flottiljer

Stridsgruppen inom thailändska flygvapnet är uppdelad på elva flottiljer, en flygskola samt några till flygstaben direktrapporterande enheter:

• Directorate of Air Operations Control, RTAF
• RTAF Security Force Command
• Flying Training School

1st, 2nd and 3rd Flying Training Squadrons, baserad vid RTAFB Kamphaeng Saen i provinsen Nakhon Pathom.

• Wing 1

Stridsflygflottilj, baserad vid RTAFB Korat i Nakhon Ratchasima provinsen.

• Wing 2

Helikopterflottilj, bistår med transporter och Search and Rescue. Normalt baserad vid RTAFB Lop Buri i provinsen Lop Buri.

• Wing 4

Lätt attack- och jaktflygflottilj, baserad vid RTAFB Takhli i provinsen Nakhon Sawan.

• Wing 5

Transportflygflottilj, bistår med transporter och specialtransporter. Baserad vid RTAFB Prachuap Khiri Khan i Ao Manao, Prachuap Khiri Khan.

• Wing 6

Transportflygflottilj, bistår flygvapnet med flygtransporter, kartläggning, kommunikation och mätning. Baserad vid RTAFB Don Muang/Bangkok.

• Wing 7

Stridsflygflottilj, baserad vid RTAFB Surat Thani i provinsen Surat Thani. Flottiljens smeknamn är "Ferocious Shark of the Andaman" samt "House of Gripen" då de flyger just JAS 39 Gripen.^[7]

• Wing 21

Jakt- och attackflygflottilj, baserad vid RTAFB Ubon Ratchathani i provinsen Ubon Ratchathani.

• Wing 23

Lätt attackflygflottilj, baserad vid RTAFB Udon i provinsen Udon Thani.

• Wing 41

Lätt attackflygflottilj, baserad vid RTAFB Chiang Mai i provinsen Chiang Mai.

• Wing 46

Transportflygflottilj, bistår med transporter och regnframkallning. Baserad vid RTAFB Phitsanulok i provinsen Phitsanulok.

• Wing 56

Front operativa basen, baserad vid RTAFB Hatyai i provinsen Songkhla.

• Thailands flygvapenmuseum
• Thailands flotta

Noter

Översättningar

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Royal Thai Air Force, 8 april 2016.

Kommentarer

Bibliography

• Wieliczko, Leszek A. and Zygmunt Szeremeta. Nakajima Ki 27 Nate (bilingual Polish/English). Lublin, Poland: Kagero, 2004. ISBN 83-89088-51-7.

• Wikimedia Commons har media som rör Thailands flygvapen.
  Bilder & media
• RTAF Official website (Engelsk version)
• Royal Thai Air Force Whitebook on Gripen program (Thai)
• Royal Thai Air Force VDO on Gripen program (Thai)
• Royal Thai Air Force Museum (Flertal historiska luftfartyg, engelskspråkig webbsida finns)
• Reports with drawings and pictures about the Royal Thai Air Force
• Globalsecurity.org
• Early history of the Airports of Thailand Authority
• Japanese Aircraft In Royal Thai Air Force and Royal Thai Navy Service During WWII at j-aircraft.com