Runsvensk grammatik

Framställningen grundas på Ragnvald Iversen^[1][a] och Elias Wessén.^[2] De runsvenska texterna är skrivna med runor, som inte återgav språket noggrant. De runsvenska orden och ljuden i denna artikel är alltså rekonstruktioner. I rekonstruktionen av runsvenska använder man i de flesta fall symboler som ligger nära det Internationella fonetiska alfabetet (IPA). Men i några fall används specialtecken för att beteckna runsvenska fonem. Inom vinkelparentes ⟨ ⟩ har i några fall angivits skrivtecken som används i transkribering av runsvenska (eller fornvästnordiska, när den dialekten omnämns), men inte nödvändigtvis är de gängse symbolerna från Internationella fonetiska alfabetet (IPA).

Vokaler

Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta.^[1] Långa och korta vokaler var skilda fonem.^[1] Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem; alltså fanns 27 vokalfonem.^[1] Oftast använder man i det vanliga skrivsättet för runsvenska symboler som är helt lika IPA‐symboler. Men när vi skriver runsvenska använder vi två skrivtecknen för vokaler som inte motsvarar IPA. De tecknen är ⟨æ⟩^[b] och ⟨ǫ⟩, som används för ljuden som skrivs /ɛ/ och /ɔ/ i IPA.

De nio vokalerna i tabellen nedan fanns alltså som långa onasalerade vokaler, korta onasalerade vokaler, och långa nasalerade vokaler. Korta nasalerade vokaler var inte fonem, utan var allofoner av de korta onasalerade vokalerna.^[1]

Dessutom fanns tre diftonger, som brukar skrivas ⟨æi⟩, ⟨au⟩ och ⟨øy⟩^[3] Dessa tre diftonger motsvarar de fornvästnordiska diftonger, som oftast skrivs ⟨ei⟩, ⟨au⟩ och ⟨ey⟩^[1]. De två första av dessa tre diftonger motsvarar de urnordiska diftongerna /ai/ och /au/. Den tredje diftongen ⟨øy⟩/⟨ey⟩ har uppstått genom i-omljud av /au/.^[4]

Utöver de tre diftongerna ovan brukar man skriva produkterna av brytning som ⟨ia⟩ och ⟨io⟩, alltså med vokaltecknet ⟨i⟩ som första komponent. Man kan räkna ⟨ia⟩ och ⟨io⟩ som stigande diftonger.^[3]. I utgåvor av fornvästnordisk litteratur brukar man skriva den första komponenten med konsonanttecknet ⟨j⟩: ⟨ja⟩ och ⟨jǫ⟩.^[5] I beskrivningar av fornvästnordiska omnämns därför inte brytningsprodukterna som stigande diftonger.

Konsonanter

Konsonantfonemen /ɸ/ (ofta skrivet /f/), /þ/, /g/ och /n/ hade allofoner i vissa positioner.

Bilabial frikativa (/ɸ/ med allofonen [β]) utvecklades senare till /f/ (allofon [v]). Tecknet /f/ används oftare än /ɸ/ för detta fonem i litteratur, även om äldre tid, när realisationen av fonemet troligen varit bilabial snarare än labiodental. I denna artikel använder vi fortsättningsvis inte symbolerna /ɸ/ och [β] för de möjliga tidiga bilabiala uttalen, utan vi skriver /f/ och [v].

Fonemen /f/ och /v/ är annorlunda jämfört med nutida svenska. Fonemet /f/ fanns i början av ord (fiskR – ”fisk”), då det uttalades [f], eller mellan vokaler (hafa – ”hava”), då det uttalades [v]. Fonemet som betecknas /v/ som i vinna och svanR (”svan”) uttalades ursprungligen [w]. I nutida standardsvenska har det gamla fonemet /v/ och allofonen [v] av fonemet /f/ smultit samman till det moderna fonemet /v/.

I translitterering och normalisering (transkribering) av runinskrifter används symbolen R för ett fonem, som utvecklats ur urnordiskans /z/. Uttalet av detta slags r‑ljud är svårt att rekonstruera med säkerhet, och IPA‐symbolen i tabellen är en gissning.

Översikt över morfologi

Morfologi är ordböjningslära. De grundläggande begreppen i morfologi är ordklass och grammatisk kategori. Varje ordklass i runsvenska böjs enligt vissa grammatiska kategorier. Till exempel böjs substantiv i kasus, numerus och bestämdhet (species).

Morfologin indelas i

• deklination, som är böjningen av nominala ordklasser, och
• konjugation, som är verbböjning.

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Deklination

Substantiv

Substantiven i runsvenska böjs efter genus och kasus.

a- stammar

Maskulinum

Fler ord som böjs som víkingr:

• víkingr - viking, sjökrigare
• konungr - konung
• stafr - stav
• karl - karl (rlr > rl)
• stæinn - sten (nr > nn)
• svæinn - sven, ung man (nR > nn)
• gárðr - inhägnad (gård)
• haugr - hög
• ulfr - ulv, Ulf
• íss - is (sR > ss)
• dagr - dag
• Gunnarr - Gunnar
• Svæinn - Svenn
• Þórrstæinn - Torsten (nR > nn)
• Oláfr - Olof
• Ingvarr - Ingvar
• Þórr - Tor (gudanamn)

Fler ord som böjs som vikingR

• himil - himmel
• hamarr - hammare
• kætill - kittel
• Óðinn - Oden (gudanamn)

Neutrum

De flesta neutrala ord som inte slutar på -i böjs så här. Bland annat:

• land - land
• skíp - skepp
• gull - guld
• giald - gäld
• kuml - kummel, röse
• ví - vi, helig plats
• haf - hav
• bó - bo, hem
• fæ - boskap, lös egendom (-aR i genitiv singularis)
• líf - liv
• oðal - odal, fast egendom

ia- stammar

Maskulinum

Denna klass innehåller bland annat egennamn och agentnomen.

Neutrum

Så här böjs neutrer som slutar på -i (nusv. -e)

ja- stammar

Maskulinum

Förutom de former som omnämns nedan finns vid några ord enstaka belägg för former på -ir i nominativ plural.

Som drængr böjs ett flertal maskuliner på g, gh och k, såsom bækkr "bäck", drykkr "dryck", læggr "ben", lænkr "kedja", ryggr "rygg", sækkr "säck", strængr "sträng", særkr "särk, skjorta" och ælghr "älg".

Som býr böjs byrr "medvind", hærr "här" och þyn "tunna". Det senare böjs dock i nominativ plural þynir och i ackusativ plural þyni (eller ibland, efter räkneord, þyn).

Som væfr böjs några få ord, såsom gudanamnet Frør (endast i singular), folkgruppen Nærikjar samt þæfr "smak".

Neutrum

Som kyn böjs många enstaviga neutrala substantiv, såsom bær "bär", myrk "mörker", næs "näs", næt "nät", ský "moln", skæg "skägg", væþ/vaþ "vad" och æg "ägg".

ô- stammar

Femininum

Andra ord som böjs likadant:

• orost - strid
• sal - själ
• ǫnd - ande
• braut - väg
• rún - runa
• bró - bro
• sól - sol
• borg - borg
• giof - gåva
• víking - viking, sjökrigståg
• Oluf - Olof (ett kvinnonamn, alltså inte det samma som OlafR!)

io- stammar

Femininum

Få ord i den här gruppen, mest personnamn.

• Hildr - Hildur
• Holmfriðr - Holmfrid
• Þórrgærðr - Torgerd
• Sigríðr - Sigrid
• Gerðrúþr - Gertrud
• Gúðlaugr - Gudlög

jô- och vô- stammar

Femininum

Jô-stammarna skiljer sig från ô-stammarna enbart i det att de har ett /j/ mellan stammen och ändelsen om ändelsen börjar på /a/ eller /u/. Vô-stammarna utskiljer sig på samma sätt genom att ha ett /v/ före ändelser som börjar på /a/ eller /i/.

vô-stam:

• ǫr - pil

i- stammar

Maskulinum

• vinr - vän
• gæstr - gäst
• staðr - ställe
• ælgr - älg
• Hakonn - Håkan
• ǫnundr - Anund
• Frøyr - Frej (gudanamn)

Femininum

• færð - färd
• iorð - jord
• nauð - nöd ; kan ha -r i nom.sing.

u- stammar

Maskulinum

Det finns ett fåtal substantiv som böjs såhär.

• vǫrðr - vakt, väktare
• ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu
• mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu
• ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu
• knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru
• sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu
• biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu
• tigr - tiotal; tigr, tigar, tigi, tig, tigir, tiga, tiugum, tiugu

n- stammar

Maskulinum (an-stamm)

Många maskulina substantiv böjs såhär.

Alla maskuliner som slutar på i (utom jan-stammarna nedan och nd-stammarna) räknas hit.

• landbói - "arrendator"
• Fasti - Faste

Neutrum (an-stamm)

jan- stammar

Maskulinum

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Några få ord på -i.

• bryti - förman
• hǫfþingi - hövding

ôn-stammar

Femininum

Bara kona har den underliga formen kvenna i genitiv pluralis! De andra har bara ändelsen -na. kona; kvinna, maka

• Inga - Inga
• Ása - Åsa

jon- stammar

Femininum

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Femininer på -ja.

• kyrkia - kyrka

in- stammar

Femininum

Dessa ord har ingen pluralform, p.g.a. sina abstrakta betydelser.

(Oftast abstrakta) femininer på -i (nusv. -e). Till exempel:

• ælli - ålderdom

Rotnomen

Maskulinum

Inga ord böjs som maðr.

• maðr - människa, man

Som fótr böjs några få ovanliga verb.

• fótr - fot

Femininum

r- stammar

Bara fem ord ingår i klassen. Vanligtvis släktskapsord.

Bara dessa fem ord böjs så här:

• faðir - fader
• móðir - moder
• bróðir - broder
• dóttir - dotter
• systir - syster

nd- stammar

Böjs som an-stammar i singular.

Maskulinum

Som bondi böjs bara ett ord till:

• bóndi - bofast besutten man, make
• frændi - frände, släkting

Som fiandi böjs alla presensparticip som används som substantiv, till exempel:

• fíandi - fiende

Adjektiv

Stark böjning

Som langr böjs enstaviga adjektiv som:

• langr - lång
• miorr - smal
• halfr - halv
• sniallr - duglig
• stórr - stor
• glaðr - glad
• rikr - rik, mäktig
• vitr - klok

Som hæiþinn böjs tvåstaviga adjektiv och perfektparticip av starka verb:

• fæghinn - glad; nom.sing.: nR > nn
• hæiðinn - hednisk; nom.sing.: nR > nn

Prepositioner

som styr ackusativ

gønum genom
um om

som styr dativ

af av
át åt
frá från
gen mot
mót mot
mæþ med
úr ur

som styr genitiv

bland bland, i bland (+ styr ibland dativ)
innan inom ( + styr ibland dativ)
mællum mellan, emellan
til till
útan utom (+ styr ibland dativ)

som styr ackusativ eller dativ

í i (+ när frasen betecknar rörelse in i objektet + när frasen beskriver befintlighet inne i objektet)
á på (+ när frasen betecknar rörelse upp på objektet + när frasen beskriver befintlighet uppe på objektet)
fýri för
undir under
við vid
yfir över
æftir, aft, át efter

• Runsvenska ord