Sigfrid Leijonhufvud
Carl Erik Sigfrid Leijonhufvud, född 6 september 1939, död 7 maj 2021 i Solna distrikt i Stockholms län,[1] var en svensk friherre, journalist och författare.
Sigfrid Leijonhufvud | |
Född | 6 september 1939 |
---|---|
Död | 7 maj 2021 (81 år) Solna distrikt, Stockholms län |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Författare, journalist |
Maka | Madeleine Leijonhufvud (g. 1992–2018) |
Redigera Wikidata |
Han var ledarskribent i Expressen 1976–1985 och chefredaktör för Nerikes Allehanda 1985–1987. Han var därefter anställd på Svenska Dagbladet i två omgångar, som debattredaktör och skribent för analyser av politik och näringsliv.[2] Som journalist arbetade han även som frilans och på Dagens Nyheter.[3] Han var politiskt sakkunnig för Kristdemokraterna, först i riksdagskansliet 2002–2006,[4][5] därefter 2006–2010 i Finansdepartementet.[2][6]
Från 1992 var han gift med juristen professor Madeleine Leijonhufvud (1942–2018).[3][7] Han avled 2021 i sviterna av covid-19.[2] Makarna Leijonhufvud är begravda på Solna kyrkogård.[8]
Bibliografi
- 1976 – Stålverk 80: verkligheten bakom drömmen. Stockholm: Norstedt. Libris 7152457. ISBN 91-1-765281-2
- 1979 – Ett fall för ministären. Stockholm: LiberFörlag. Libris 7259548. ISBN 91-38-04753-5
- 1994 – Leijonhufvud, Sigfrid; Arfvidsson Per. (Parentes?: en historia om svensk kärnkraft. Västerås: ABB Atom. Libris 7450301. ISBN 91-630-2976-6 (inb.)
- 2002 – Falkheimer, Jesper; Leijonhufvud Sigfrid. Pressetiken - i vems tjänst?. Rapport / Stiftelsen Institutet för mediestudier, 1404-6598 ; 2002:1. Stockholm: Institutet för mediestudier. Libris 8532963
- 2003 – Sveriges tekniska attachéer 1945-2001: förlorad utpost. [Sverige: s.n.]. Libris 9850223
- 2004 – Marknadsbron: Svensk-norsk industrifond 1981-2004. Stockholm: Sellin & partner. Libris 9421644. ISBN 91-7055-308-4 (inb.)