Stinksyskefjädermott
Stinksyskefjädermott (Amblyptilia acanthadactyla)[1] är en fjärilsart som beskrevs av Jacob Hübner 1813. Stinksyskefjädermott ingår i släktet Amblyptilia och familjen fjädermott.[1][2][3] Arten är reproducerande i Sverige.[3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[1]
| Stinksyskefjädermott | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Fjärilar Lepidoptera |
| Överfamilj | Pterophoroidea |
| Familj | Fjädermott Pterophoridae |
| Släkte | Amblyptilia |
| Art | Stinksyskefjädermott Amblyptilia acanthadactyla |
| Vetenskapligt namn | |
| § Amblyptilia acanthadactyla | |
| Auktor | Hübner 1813 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kännetecken
Vingbredd 17-23 mm. Framvingarna smala, rödaktigt bruna med mörkare teckning och sparsam vitpudring. I framkanten med en mörkbrun, triangelformad fläck. Över båda flikarna en ljus tvärlinje. Bakvingeflikens fjälltand i flikens mitt.
Liknande arter
Arten skiljer sig från stormhattsfjädermott, Amblyptilia punctiactyla, genom bakvingeflikens fjälltand som finns i vingens mitt samt de smalare framvingarna.
Flygtid
Två generationer april till oktober.
Förekomst
Fjärilen flyger sällsynt på de flesta miljöer.
Biologi
Larven är rödaktigt gulgrön med vita längslinjer och brunt huvud. Den lever på blommor och blad av talrika örter, förpuppning i ett löst spinn på näringsväxten.
Värdväxter
Ljungar (Calluna), Spåtistlar (Carlina), Ogräsmållor (Chenopodium), Klockljungar (Erica), Ögontröster (Euphrasia), Myntor (Mentha), Puktörnen (Ononis), Salvior (Salvia) och Syskor (Stachys).
Utbredning
Påträffad sällsynt från Skåne till Gästrikland. I övriga Norden finns den i Danmark, södra Norge och Finland.
Bildgalleri
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stinksyskefjädermott.
Wikispecies har information om Amblyptilia acanthadactyla.
