Sune Folkesson
Sune Folkesson, död 1247, var son till Folke jarl. Han var gift med Helena Sverkersdotter, dotter till Sverker den yngre. Uppgiften i Västgötalagens kungalängd att Sverker dödades av sin måg har lett till antaganden att Sune var den som dödande honom, men detta skulle också kunna syfta på fadern Folke.[1]
| Sune Folkesson | ||
|---|---|---|
Personfakta | ||
| Död | 1247 | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten | |
| Far | Folke jarl | |
Familj | ||
| Gift | 1210 | |
| Make/maka | Helena Sverkersdotter | |
| Barn | Bengta Katarina | |
Enligt visan "Vreta klosterrov" (SMB 59, TSB C 8), troligen från mitten av 1300-talet, men nedtecknad i slutet av 1500-talet, skall Sune ha enleverat Helena ur Vreta kloster. Detta har visat sig troligtvis vara uppdiktat, men deras dotter Bengta och dotterdotter Ingrid Svantepolksdotter kom faktiskt att bortrövas ur klostret[2]
Sune tillhörde landets elit, men tycks aldrig ha uppburit något ämbete, även om uppgifter i modern litteratur förekommer som gör honom till såväl lagman i Östergötland som jarl. Hans eget giftermål liksom de han förhandlade fram för sina döttrar placerade honom dock i maktens centrum, och han var troligen en av rikets mest framstående män tiden efter Knut Långes död. [1]
Sune död var enligt Skänningeannalerna en naturlig död.[1]
Barn med Helena
- Bengta. Placerades i Vreta kloster för att utbildas, men blev hon enligt folkvisan bortrövad av lagmannen i Östergötland Lars Petersson, och rymde med honom till Norge.
- Katarina, död före februari 1253, var Sveriges drottning som gift med kung Erik Eriksson (senare kallad "läspe och halte").
Källor
- Dick Harrison: Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, Stockholm, 2002, ISBN 91-7324-999-8