Xi2 Centauri

Stjärna i Kentaurens stjärnbild

Xi2 Centauri (ξ2 Centauri, förkortat Xi2 Cen, ξ2 Cen) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Kentauren och bildar en vid dubbelstjärna med den något svagare Xi1 Centauri[12]. Den har en skenbar magnitud på 4,30[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 470 ljusår (ca 143 parsek) från solen. På det beräknade avståndet minskas dess skenbara magnitud av en interstellär skymningsfaktor på 0,32 på grund av mellanliggande stoft.[13]

Xi2 Centauri (ξ2)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKentauren
Rektascension13t 06m 54,63940s[1]
Deklination-49° 54′ 22,4823″[1]
Skenbar magnitud ()4,30[2] + 9,38[3]
Stjärntyp
SpektraltypB1.5 V[4] eller B2 IV[5] + F7 V[3]
U–B-0,810[2]
B–V-0,197[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+14,3 ± 4,1[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -26,15[1] mas/år
Dek.: -12,03[1] mas/år
Parallax ()6,98 ± 0,24[1]
Avstånd470 ± 20  (143 ± 5 pc)
Absolut magnitud ()-1,51[7]
Detaljer
Massa8,1 ± 0,1[4] M
Radie2,62[8] R
Luminositet1 702[9] L
Temperatur20 790 ± 335[9] K
Vinkelhastighet25[10] km/s
Ålder11,5 ± 3,7[4] miljoner år
Andra beteckningar
ξ2 Cen, CD-49° 7644, FK5 489, HD 113791, HIP 64004, HR 4942, SAO 223909. [11]

Egenskaper

Primärstjärnan i Xi2 Centauri A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B1.5 V[4] eller B2 IV,[5] beroende på källa, vilket anger att den kan vara en huvudseriestjärna eller en mer utvecklad underjättestjärna. Den har en massa som är ca 8,1[4] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,6[8] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 1 700[9] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 20 800[9] K.

I trippelstjärnan ingår en tredje stjärna, Xi2 Centauri B, som är en stjärna i huvudserien av spektralklass F7 V och skenbar magnitud 9,38.[3] Den har en massa som är ca 1,25[9] gånger solens massa och utstrålar 2,4[9] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 6 200[9] K. Den är separerad med 25,1 bågsekunder från det inre paret.[3] De har en gemensam egenrörelse, vilket tyder på att de kan vara gravitationsbundna med en omloppstid på omkring 41 000 år.[14] Det inre paret, komponent A, kretsar kring varandra med en period av 7,6497 dygn och en excentricitet på 0,35.[15] Hela system upptäcktes som en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna år 1910 av amerikansk astronom Joseph Haines Moore.[16][17]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

Externa länkar