Åmmebergs järnväg
Åmmebergs järnväg (ÅJ) var en järnväg mellan Åmmeberg och Zinkgruvan i Hammars socken i Närke. Järnvägens längd var 11 km och spårvidden var 1435 mm. Järnvägen hade ingen anslutning med det övriga järnvägsnätet i Sverige.
Åmmebergs järnväg | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Allmänt | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Plats | Närke | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Sträcka | Åmmeberg-Zinkgruvan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Organisation | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Invigd | 1863 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Nedlagd | 1975 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Ägare | Vieille Montagne | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Infrastrukturförvaltare | Vieille Montagne | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Tekniska fakta | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Längd | 10,9 kilometer | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Antal spår | enkelspår | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Spårvidd | 1435 millimeter (normalspår) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Största lutning | 22,5 ‰ | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Minsta kurvradie | 150 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Högsta hastighet | 20 km/h | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Historia
Vieille Montagne, ett belgiskt bolag, köpte 1857 gruvorna på hemmanen Isåsens samt Övre och Nedre Knalla i nuvarande Zinkgruvan.[1] Bolaget erhöll tillstånd att bygga järnvägen den 2 februari 1858[2] mellan anrikningsanläggningen i Åmmeberg och Isåsens zinkgruvor och arbetet startade under slutet av 1850-talet[3] Banan öppnade den 1 juni 1863 för enskild trafik[4] och kostade 413 000 riksdaler att bygga och fordon köptes för 130 000 riksdaler.[5]
Järnvägen fick tillstånd för allmän godstrafik den 23 april 1889 under namnet Åmmeberg-Vetterns jernväg.[6] Stickspåret till Knallagruvan fick koncession den 27 januari 1888 och öppnades den 23 april 1889.[7]
De ursprungliga rälerna var av järn med rälsvikten 26,5 kg/m som 1897 helt hade ersatts av stålräls med vikten 31,5 kg/m.[8][9]
Den förädlade produkten från anrikningsverket gick inte via järnväg utan transporterades med båt från hamnen i Åmmeberg till Hisingen i Göteborg via Göta kanal.[10]
Fordon
Lok
Det första ångloket Carlsund tillverkades av Motala Verkstad 1862 inför banans öppnande.[11] Ytterligare ett tanklok köptes 1892 från Nydqvist & Holm AB.[12] Det kallades Åmmeberg och finns bevarat i lokstallet i Åmmeberg. Det första motorloket köptes 1940 från Klöckner-Humboldt-Deutz AG. Under 1930-talet hade lok med 600 mm spårvidd köpts från samma bolag för transporter vid anrikningsverket och i gruvan.[13] Ett bensindrivet lok med lastflak köptes 1955 från John Bergman & Son Mekanisk Verkstad AB i Motala.[14] Det sista loket Z65 köptes 1965 från Kalmar Verkstad.[15]
Malmvagnar
Bolaget hade 30 malmvagnar 1889.[6] Vagnarna var obromsade och en bromsvagn medföljde tåget.[16] I mitten av 1960-talet tillverkade Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad sex tvåaxlade malmvagnar med Willison automatkoppel.[17]
Nedläggning
Det nya anrikningsverket i Zinkgruvan som togs i bruk 1977[18] behövde vatten. En vattenledning skulle byggas i banvallen[19] och malmtransporten på järnväg upphörde mellan Zinkgruvan och Åmmeberg den 12 juli 1975.[20] Sträckan revs samma år.[7] Trafiken mellan Knalla och Zinkgruvan upphörde 1970[20] och spåren revs 1973.[7]
Nutid
Efter att det nya anrikningsverket öppnade transporteras den anrikade zinkmalmen till Otterbäcken med lastbil. Otterbäcken hade haft omlastningen mellan fartyg sedan mitten på 1960-talet.[21] I Åmmeberg finns det ett motionsspår på en del av banan.