3 Juno

För andra betydelser, se Juno (olika betydelser).

3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.^[6]

3 Juno
Upptäckt[1]
Upptäckare	K. L. Harding
Upptäcktsplats	Lilienthal
Upptäcktsdatum	1 september 1804
Beteckningar
MPC-beteckning	3 Juno
Uppkallad efter	Juno (gudinna)
Småplanetskategori	Asteroidbältet Juno-asteroid[2]
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium	3,352758478 AU 501 565 529 km
Perihelium	1,9895904 AU 297 638 480 km
Halv storaxel	2,671174421 AU 399 602 005 km
Excentricitet	0,25516269
Siderisk omloppstid	1 594,60014 d (4,37 år)
Medelomloppshastighet	18,206 km/s
Medelanomali	122,32354°
Inklination	12,980863°
Longitud för uppstigande nod	169,91026°
Periheliumargument	248,18736°
Fysikaliska data
Dimensioner	290×240×190 km 233,92[3] km
Massa	1,81±0,40×1019[4]kg
Medeldensitet	2,7 g/cm³
Siderisk rotationsperiod	7,2095[5] h
Axellutning	27°[5]
Polekliptisk latitud	103°[5]
Polekliptisk longitud	+27°[5]
Albedo	0,2383[3] geometriskt
Yttemperatur	Medel: ~163 Max: 301
Spektraltyp	S
Absolut magnitud (H)	5,33

Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen.^[2] Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter.^[7] Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.